Omöjligt! Jag såg edra namn på min systers lista: det måste vara något misstag, som jag skall söka rätta. Nej, jag ber, gör icke det, ljöd det hasiga svaret. Vi äro alla trötta vid dessa oupphörliga nöjen; dessutom vänta vi sjelfya främmande i afton. Sfcke dess mindre hoppas jag att få träffa eder på balen, envisades vicomten. Det skulle vara ett brott mot er egen nationalitet, att icke vara med på en fest, gifven för att fira engelsmännen, och vid hvilken eder lordmayot äfven är närvarande. Tillåt mig således att säga au revoirX; den artiga fransmannen gick i det han lyfte på hatten. : Tanten och Lavinia blelfvo oroliga öfver vicomtens artighet, hvilken hotade att omintetgöra deras önskan om en lugn afton hemma, och de öfverenskommo: att hjelpa. hvarandra uti deras ömsesidiga bemödanden: att emotstå alla försök som deras artiga. vänner troligen skulle göra för att locka: dem med sig till Hötel de Ville. Alskande: hafva döck ofta otur. Klockan slog åtta på aftonen och mrs Jones samt Lavinia hade just stigit upp från middagsbordet, då fru generalskan anmäldes. Prefekten är ett odjur; han skall stå till! rätta för mig för sitt uppförande. Ni måste: komma med oss; generalen skaffar eder tillträde. Kejsaren kommer half tie; vi få således ej vara der sednare än nie. Det gör mig ondt, men jag kan icke gifva eder mer än tre qvart att kläda er på. Jag väntar å er här. Såsom ni ser är jag redan klädd. ela detta tal framfördes i ett andedrag. Lavinia tackade generalskan med ,värma,. men yttrade sin önskan att få stanna hemma; mrs Jones: tillade, att de hade bjuditen herre på tå — generalskan ville dock ej