mister all håg äfven för det presterliga och förr eller sednare råkar på förfall, försjunker i rå sinnlighet och : dryckenskap, hvarpå man -sett exempel hos flera fandans män, som i ungdomen varit bland de mest hoppgifvande, men örirrat sig in på den presterliga banan, lifligt kännande presibristen och längtande i sin mån att den afhjelpa, men icke anande dess stadigvarande orsaker förr än de sjelfva blifvit af dem besnärda. Ej underligt om mången med längtan motser uppkomsten af ett presterskap eller lärostånd, som ej har sin bergning betryggad af staten; eftersom denna ej inser hvartill den skall använda de prester den består sig, och eftersom dessa ej kunna vara sjelfständiga i sitt embete. Men presterna sjelfva vilja ej bättre hafva det, mena många. — Ganska sannt; det kan ej bestridas. Det gäller om de flesta. Men så borde kyrkans nuvarande förmyndare, staten, förstå bättre och ej tillåta presterna att lägga sig i fremmande värf. Mången prest tycker sig ej hafva nog att sköta, hvarken af verldsliga eller andliga saker, utan vill blott ha mer. Det kommer väl en dag, då presten ej behöfver sucka deröfver att hans syssla var för liten: men — det blir då det; nu så länge ju mera desto bättre! Pastorer äro derföre i allmänhet gerna med på att komministersysslorna indragas. å den grund att:tjensten kan skötas af pastor ensam, n: b. mot skälig tillökning aflönen, samt med biträde af extraordinarie, om sådan kan fås, Man finner t. o. m. bland kyrkans yppersta män vältaliga försvarare för det rådande missförvållandet i prestens ställning till staten, de der anse för ett helgerån om någon af hans borger iga tjensteåligganden fråntagas honom. Den ena är t. ex. nog slafsinnad att tala om huru allehanda kungörelsers uppläsande från predikstolen om söndagarne är en bland sabbatens välsignelser. (Man kunde fråga, om icke också krogbesök, dahs och spel har något gudstjenstigt uti sig, när det sker på söndagen?): En annan påstår, att de verldsliga bestyren böra åläggas presten af det skäl, att de icke äro honom ovärdiga; kristendomen helgar dem; hvilket, huru sannt det må vara, dock icke, lärer kunna upphäfva regeln: Suum cuique. Åter en annän menar att om presten ej hade allehanda verldsliga bestyr att förströ sig med, blefve han opraktisk, tafatt och fiymplig, ensidig, eremitisk, o. s. v. Man ser likväl att mången prest ej blir rätt hemmastadd i något, derföre att han skall fuska litet i hvarje; att de skickligaste affärsmän bland presterna ofta trots all praktik äro afsigkomna och taffliga i det själavården och predikoembetet tillhörer. Vitro ock att hvarje syssla, och ej minst den presterliga. medför tillräcklig praktisk bildning för lifvet åt sin ihtiehafvare, blott han får tillfälle att utöfva sitt en gång lärda yrke. Komma dertill husliga oeh. kommunala ärender, i hvilka någon hvar får sin andel, så behöfves alls icke några särskilda borgerliga tjensteåligganden för presten, för att göra honom nog praktisk. Hufvudgrunden likväl, hvarföre man vill nedtrycka och öfverlasta presterskapet med främmande göromål, är den at somliga uppriktiga själar öppet uttalade: Sdet duger icke att presterna få bli teologer; det är no, andeliga rörelser och äfven nog andeligt lii ändå. Derföre, emedan presten har sin utkomst betryggad af staten, bör han. tillhållas att göra densamma hvarjehanda småtjenster och lik en annan springpojke löpa i ärenden, som äro för lumpna för andra tjenstemän. Han bör genom verldsliga göromål icke göras skicklig för sitt kall, hvilket vore omöjligt och obehöfligt; utan just oduglig dertill, ohågad derför och förhinrad: deritrån. Det bär sig väl hädanefter som hittills, att religionslärare finnas till blotta namnet. Kyrkans nödrop tystna väl omsider. De s.k andliga behofven, som enfaldiga och fördomsfulla menniskor inbilla sig hafva, förtjena ej det afseende, att studerade personer skulle sysselsättas för deras räkning. De kungsord, lagrum och pivilegier, en del prester åberopa (t. ex. angelägenheten, att kyrkoherdar och andra tolklärare så litet söm möjligt är dragas ifrån sina närmaste och vigtigaste göromål; K. Br. 16 Juni 1813 — eller att presterna sli pa mänga sig uti verldsliga sysslor och händlingar, som them intet vidkomma och them utitheras embetes förrättande hindra; K. O. 19: 2 — eller att presterskapet skall vara skyldigt — följaktligen ock oförhindradt? — att låta sig troligen vårda om: Guds församlings välfärd, och deras embetenined kristligt nit utföra, m. m.) torde numera böra hänföras till det antiqverade, såsöm ej passande för vår upplysta tid: Oss förekommer det icke desto mindre ganska bedröfligt, att pastor hvarje år skall nödgas eftersätta, icke blott dagar, hvilket redan vore illa nog, utan sammanlagdt flera månader. Mången astor, :särdeles i större församlingar, der han bäst behöfde lefva för sitt kall, får, oaktadt mycken både arbetsförmåga och flit, klaga deröfver, att han ofta ej kan egna en dag iveckan, utom söndagen, åt sitt presterliga kall. Och om söndagen — väl om han då finge egna sig åt sitt. Här komma t. ex. några, som tänkt träffa presten efter gudstjensten, för att samtala med honom förande själens angelägenheter, eller för att få utreddt något i predikan o. s. v. Nej. presten har ej tid till sådant. Han skall hålla sockenstämma och socknenämdssammanträde, der han möjligtvis kommer i delo med församlingsboerna. Sådant har händt mången god prest, att hamn fått sig fiender på Halsen för sockenstämmornas skull; genom denna beröring med folket här detsamma blifvit mindre tillgängligt för honom. — Han har ock sjelf mer och mer dragits bort. från sin rätta bestämmelse; och folket har.om prestens skyldigheter bildat sig sådana föreställningar som t. ex. om en hjelpdrängs 1t kronofogden eller länsmannen. Mången prest har, till följd dels af bekymmer öfver sitt förfeade mål, dels af öfveransträngning blifvit ut-råkad och långt före ålderdomen sett sina kraf:er -ohjelpligt brutna. Sådana verldsliga göronål, som presten får om Händer, kunde; med illdeles samma skäl eller oskäl, uppdragäs t. ex. it tjenstgörände officerare; men tänk hvilken .örlust. för land och rike, om en sådan då och Jå nödgades sköta exercisen -som-en bisak, -liksom ssjälasörjaren : ständigt måste göra med sitt kall, för att i första rummet medhinna det -oe3entliga.Och lika fullt, fastän prestenh ej får. såsom andra embetsmän; sköta sitt: undrar ar störligen, ätt alltför få ingå på den presterliga banan, och söker långväga förklaringar. till Jenna företeelse. Om man, hvilket ej vore omöjigare nu än förr, i stället för att indraga ordinarie prestsysslor; sökte. alltmera närma dem det behöfliga antalet, och dertill läte presten varn pest så skulle ingen brist uppstå. Men ickt ära många trängas om att blifva prester, för att få tillbringa sin mesta tid som extraordinarier öch den återstående tideti som biträden i främmande befattnin; ar. Att någon andligt sinnäd ingår i det ståndet, sker af eh nu vida mindre än förr rådande okumighet om prestens ställning och förhållanden... Många, många yttra sig. nu, sedan de fått titta litet närmare i korten:. hade vis.på förhand. vetat vår lott, aldrig hade vi blifvit rester; vi kunde väl i en annan ställning varit Guds församling till mera gagn. Hvad har en prest för det han vinnlagt sig om att blifva sitt kall vuxen, annat än brödet, hvilket han kunde fått på annat håll, och för hvars kull han icke hloef mntoact I Tand ken HITTAT