hufvudstaden och provinserna breflådorna . rikt mått med sina kärleksbref. Enligt sir Rowland Hills utsago befordrar postveret icke mindre än , million mera på lenna dag. (Forts.) Den nya folkskoltabellen m. m. (Forts. fr. gårdagsb)). Ännu ett ord rörande beväringsbetygen: Träffas någonstädes en beväringsskyldig, som ej till pastor inlemnat sitt flyttningsbetyg, utan ännu bär det på fickan, så anammas det helt simpelt af befälet, liksom ett annat utdrag ur kyrkboken. Man förstår således ej hvad betydelse ett flyttningsbetyg har för innehafvaren. Dylika tillfällen äro också ej de enda, då flyttningsbetyg tagas i stället för frejdbetyg. Nu återkomma visserligen beväringsbetygen till pastor, och bland dem anträffar han således dylikt flyttningsbetyg, i fall han ej genast kastat hela suddet i en vrå. Men nu vet han ej om den förre innehafvaren sjelf återvändt till hans församling eller hvar han der möjligtvis bör skrifvas.. Härom året utkom en skrift med titeln: Vet du hvad prest är? Vi rekommendera icke denna bok; men om någon fråga är befogad, så är det visst denna; fty högst få äro de — Prester till och med — som veta hvartill en prest skall tjena. Derföre lassas på honom allehanda onera, genom hvilka han äfven sjelf hindras att taga reda på hvad som tillhörer en prest; cmedan han skall göra allt, kan ingenting hli riktigt gjordt. Han skall ej allenast hafva själavården och sköta den riktigt (detta fordras verkligen hos presten, äfven af dem som anse denna del af prestembetet för en bisak oeh en bagatell, alldenstund den ena menniskan lika väl som den andra kunde nedtysta sina högre behof), utan han skall äfven såsom en handtlangare bära tillsammans materialierna åt statistici och mantalsskrifvare, han har sina bestyr med vaccination, med beväringsoch öfrigt krigsmanskap, han skall klippa öronen af dödade räfvar och skära klorna af skjutna hökar och förä protokoll öfver jagtens förlopp; han skall hålla sockenstämmor till och med om väg och brolagningar, om kronoskjutser, om snöplogning, och skrifva protokollsutdrag åt kreti och pleti; han skall skrifva betyg ej blott åt flyttande, utan åt arbetssökande, ät skolbarn, åt krigsfolk och gratialister, åt dem som söka burskap eller näringsfrihet eller myndighetstillstånd eller pension eller afkortning på utskylder, åt brunnsgäster, åt brottslingar, åt barnhusbarn, åt saltpetersjudare, åt lumpsamlare m. m. ända till hundrade olika slag. Att studera lagar och författningar är för honom mera nödvändigt än att studera sin bibel och sin katekes, eftersom den inkonsegvensen ännu fortfar att presti stället för kameralexamen skall afläggas af dem som vilja gå prestvägen. Han skall representera, ej kyrkans tjenare, men statens embetsman. sflan befalles af domkapitlet. beordras af prosten, förständigas af landshöfdingeembetet, anmodas af kronobetjeningen än till ett, än till annat. Det sades i en tidning för några år sedan ganska riktigt: Man gör presten till kronofogde, till länsman, till snart sagdt ett kompendium af allt hvad som kan räknas till kommunala bestyr inom församlingen; tacka Gud, att han icke utses till profoss eller något dylikt, och ändock vill man i honom se en Kristi tjenare. Derföre kunde i enlänskungörelsc för en tid sedan presterskapet uppdragas attinkomma till konungens befallningshafvande med berättelse om barnmorskor och deras förloss: ningsinstrumenter, om vaccinatörer, qvacksalfvare, läkare, apotekare, provisorer, apoteks: elever, djurläkare och dentister (!). Vi förstå ej, hvarföre icke presterskapet fått sig ålagdi att mäta snödrifvorna eller räkna stjernorna de stunder, som kunna vara lediga från andr: verldsliga bestyr, den s. k. pastoralvården. Man fordrar af presten, att han, oaktadt allt son hindrar honom, skall hinna följa med sin tid ; studiiväg, att han nöjaktigt skall fullgöra sin: presterliga förrättningar och alltid hafva tid att förbereda sig dertill; att han skall trösta de be: kymrade, förmana de osediga, upprätta de falln; 0: 8 v., att han skall biträda skolläraren med religionsundervisningen, ej undandraga sig ordi förandeskapet i socknenämnd och fattigvårdssty? relse, samt besörjandet af alla dithörande mål; Han, som ofta på långliga tider ej kan kommi åt att läsa i en bok, skall dock i grund känng till de kyrkliga frågorna! Med full packning odlj med bundna händer skall han strida mot ka? tolska, baptistiska, mormonska och andra villo: andar, hvilka hafva fullt frig händer, och hvilkas skrifter, föredrag och öfriga proselytyerksamhej presten knappt hinner taga notis om, än mindrt sätta sig i stånd att med andliga vapen mot; verka. Hans expedition skall väl göra honon; teoretiskt underbygd och praktiskt duglig till allt detta! . Man invänder: somliga pastorer hinna godi med sina göromål och hafva ändå tid öfver: vare sig till författareverksamhet eller annan förströelse. — Ja, det tör finnas undantag, som hinna mer än andra dödliga; men dessa undan? tagsmenniskor äro ej så många som man tror, utan ganska snart räknade, finnas med all sä: kerhet icke en i hvart stift. Om nu sådana för: mågor kunde egna sig ostördt åt endera, antin: gen statens eller kyrkans tjenst, hvad skulle 1cke genom -dem uträttas! Men den fämnda invänrd; ningen härrörer vanligtvis af okunnighet, antinen om Hvad en prest bör vara, eller. om sättet, huru dessa somliga i.sjelfva verket fullgöra sina särskilta partes. Att en del prester hafva så godt som ingen sysselittning, bevisar ej at deras tid är tillräcklig för främmande bestyr och deras egentliga embete en dlatmanssyssla. Ty oduglingar finnas i alla stånd, och samhället går ej derföre under; men deraf drager väl in gen den slutsatsen att alla embeten äro öfver: flödiga. Man säger: presterna . måste hafva något att öra. nödigt eller: onödigt, eftersom de hafva ön; ty intet för intet. — Godt; men hvarföre tillförsäkrar då staten presterna deras lön, om den anser dem obehöfliga såsom prester betrak. tadt? Vore det icke större uträkning att utan så många ceremonier. som fordras till prestexamen, tillsätta en sorts civila embetsmän, hvilka, för att fullgöra de vanliga s. k. pastoralbestyren, ej tarfvade högre bildning än att hafva ge nomgått — folkskolan? Eller kunde ej, hvilket vore ganska beqvämt, prestsysslor gifvas åt gamla afskedade militärer, som hade vana vid en exemplarisk ordning i ex peditionerna och dertill hade mindre betänkligheter i anledning, af själavården? Eftersom prestens tid nu för det mesta upptages medsådant, som icke erbjuder honom n got-öfningsfält för de kunskaper han inhemtat, utan blott kommer honom att glömma dessa, är eJ underligt att så mången prestman missnöjes med sin ställning i lifvet,