vets ankomst öch Paolos affeså, så måste den gifva vika för ett annat, ännu vigtigare skäl: möjligheten af ett insjuknande. Sex dagar mer eller mindre — åtta hade redan förflutit afden plågsamma väntmingstiden — kunde ju icke vara af någon betydande vigt: en vanlig fruntimmersiyck, det vågar jag påstå; för Paolo gäller det deremot lif eller död. ES ; Thornton, som trodde sig fullt berättigad till ett sådant steg; föreslog Paolo att de ge: nast skulle resa utan vidare dröjsmål; och Paolo omfattade detta förslag mel samma ifver som en lifdömd förslaget om ett uppskofmed: dödsdomens verksfällande. Deras öfverresa från Civita Vecchia var hastig och förfärligt stormig. Paolo, som hela tiden hade utstått alla sjösjukans qval, hade knap: ast kraft att, stå på fötterna, då de kommit i land, men nekade icke: dess mindre ihär! digt att taga sig någon hvila, utan påyrkade att färden måtte genast fortsättas till Lyon; en lång och svår resa innan de båda stora städerna i södra Frankrike blefvo förenade genom jernväg.xDer tvingades han att mot sin vilja stanna två timmar; och så mede extra-train i väs till Paris, dit de ankommö kl. sju på qvällen. Det var icke en resa de hade gjort; det var en kappkörning. Thornton, som-många gånger förut hade varit i Parisy tog Paolo med:sig till. ett-hus med möblerade rum, hvilket hanalltid hade föredragit framför de lysande, bullersamma hotellen; här fann han nemligen cn lugn, ordentlig, treflig bostad och en förbindlig; välupyfostrad värdinna: Detta hus var beläget i hörnet äf gatorna S:t Honorg och Rohan— denna sistnämnda dömd attsnart försvinna vid den omiärgning och försköning af staden Parisj som tirvtogsisammanhang med Louvrens fullbordan. Pill någon leds: nad för Thornton afitö förut dinna, madame Frång sin pelsningär med åtskilliga upplysande tillägg, huraledes hon, fillika med andra husegare vid rue!deRohan, med en betydlig ersätt