Aftonbladet – 8 augusti 1861, sida 2

skande, hvilka efter mycken oro och tvist insågo att de egde blott ett hjerta, en själ och nu voro på väg att skiljas. Paolo hade vunnit en säkrare plate i Lavinias kärlek under de sista timmarna iän under de fyra föregående månaderna af deras bekantskap. De -svuro hvarandra högtidligt trohet och vexlade minnestecken — Paolo gaf Lavinia en liten guldring, som tillhört hans mor, och på hans begäran gaf hon honom en lock af sitt rika hår. Villigt lofvade hon äfven att uppfylla en önskan af honom att aldrig förändra sitt sätt att kläda sitt hår, men bära en fläta lik ett diadem öfver hjessan, såsom då han första gången såg henne. eDå vi härnäst mötas, sade den barnslige Paolo, så skall blotta åsynen af ditt hår, upplagdt på det sätt jag tycker så mycket om, säga mig att du har tänkt på mig och ännu älskar mig. Nu återstod att bestämma när och hvarest Paolo skulle få återse henne. Då hvarken tanten eller Lavinia det minsta kände mr Jones planer för framtiden, utom att de först skulle stanna i Siena, var det fullkomligt omöjligt att på förhand bestämma hvar de skulle träffas. Allt hvad Lavinia kunde göra, var att lofva, att hvar helst det vore säkert att de skulle komma att uppehålla sig någon längr2 tid, derifrån skulle hon underrätta Paolo derom och sända honom deras adress. Derefter skulle han komma dit, men ej förrän en viss tid förflutit mellan emottagandet af brefvet och afresan. Detta vilkor plågade mycket den otålige, unge mannen, hvilken hon emellertid lyckades öfvertyga, att han genom en alltför brådstörtad ankomst straxt efter dem nödvändigt skulle väcka mr Jones misstankar och missnöje. Lavinia föreslog en månad, men på Paolos: bevekande böner, sattes tiden ned