Aftonbladet – 8 augusti 1861, sida 1

förtjenar allt detta, som någonsin satte min fot i detta hus. Jag har ej saknat varninj ar. Säg det åt signör Paolo.4 Lita på et min vän, att det är godt gry i den; flickan... Askådarne började nu gifva tecken till oro. Ett buller, likt ljudet af en annalkande storm, afbrutet af ett par hyssningar, var ett hotande förebud. Jag hemtade mod och med orden: raskt framåt, vän Salvator! steg jag framom ridån, tog till bjelp min allra bästa bugning och mitt mest intagande leende och sade: coram populo markisinnan har anmodat mig att för detta värderade sällskap framföra hennes hjertliga ledsnad och ursäkter; hon anmödar mig, mina damer och herrar, att försäkra eder det ingen här närvarande uppriktigare än hon sjelf kan vara bedröfvad öfver den beklagliga opasslighet, som drabbat en af de förnämsta medspelande och som gör det omöjligt att denna afton gifva operan... För en impromptu var det inte så illa, eller huru? Men git mig då, för himlens skull, någonting att dricka, annars hinner jag aldrig till slutet af min berättelse. Jag är inte der ännu -— kometen har en svans också, som I veten.t Salvator drack, smackade uttrycksfullt med läpparne och fortfor: För att göra det följande tydligt för dig, måste jag gå tillbaka till de förflutna dagarna. Haf nu tålamod ett ögonblick. Under den sista tiden håde jag sökt öfvertyga markisinnan om nödvändigheten af att ej lemna någon tillträde inom kulisserna, som icke hade någonting der att göra. Till slut och ej btan svårighet kunde jag förmå henne att utfärda denna befallning; med un: dantag likväl af grefve Fortiguerra, en af hennes synnerliga favoriter. Han skulle vara så nyttig, han var så klok, så erfa