ej lasterna och brotten, men med hvilken evangelisk mildhet uppreser han icke den fallhe. Åhöraren följer, liksom fastnäglad predikanten. Hjertat röres. Han lemnar templet, full af de skönaste föresatser och ... tBådana predikonter ville folket ha. men ... j Den stela statskyrkan och detgudsnådeliga konventikelpedanteriet täfla om att i det yttre göra sin kristendom gällande.? Bevara mig, så du talar, invände tant Agneta. Men se de der Aftonbladisterna äro stora rationalister — deri instämmer jag med Wäktaren. Nå, då är det icke möda värdt att opponera mot tant. — Men hvem är det, som står der borta och tittar förlägen upp emot kyrktornet. Jag tror verkligen ... CDet är minsann pastor Nikodemus, han och ingen annan, afbröt Agneta med bestämdhet i tonen. ttJa verkligen, är det icke så! Nikodemus träffar man då på, om man reser ge nom hela Europa, svarade jag. Men hvem är det han samtalar med?t tcFörmodligen en prest.t t:Jag undrar just på hvilket språk de föra samtalet... inte är det på tyska åtminstone. Vi närmade oss de båda herrarne. Niko demus blef oss varse och vinkade, öfverkd och glad, liksom behöfde han vår hjelp. Denne man, sade han tankspridd — har frågat mig på latin, om jag är prest. Jag svarade honom på latin och frågade tillika om hän kände pater noster. Nå hvad svarade han då?4 Han skrattade och: sade: lika mycket som ni.4 Jag bad honom sedan uppläså pater noster och det har han gjort på en latin som jag inte begriper. Han säger sig tala tyska — fråga honom om han är katolik! På Nikodemi begäran tillfrågade jag der obekanta hvem han var. Han svarade, at han var en armenisk prest, som gjorde re sor i Europa, att han tyckt sig af klädselr finna att Nikodemus var en andelig man Han håde frågat honom derom och fått till svar den pikanta frågan, om han kände till pater noster. Som ett bevis härpå, hade han på armeniska uppläst bönen. Då det asiatiska herden sedan fick veta att vivoreo svenskar, utbrast han med angenäm öfverraskning: ,Ah! jag har någon kännedorh om ert lands historia. Jag har nyligen i öfversältning genomläst de Gustavianska papperea? med rätt mycket intresse. : tHvad säger han?? frågade Nikodemus. Han säger, att han läst de gustavianska papperen.? i Hvad är det för papper? nåå, kan jak få veta om han är katolik eller ej?? I Han är armenisk prest — från mindre Asien.? Mindre Asien ... armenisk prest... katolik .:. det kan komma på ett ut, mumlade pastorn funderande. ?Bed honom ännu en gång läsa upp pater noster, jag vill höra om tutkar och asiater kunna det riktigt. Den främmande presten smålog, då jag framstälde Nikodemi önskan och uppläste bönen ännu en gång på armeniska. Nejt, yttrade Nikodemus missbelåten, Sder borta i Asien ha de ingen kläm i latinet, mot i Wexiö.t Nå det hörde väl pastorn, rättade jag. tatt det var armeniska och inte latin? ceJaså, var det armeniska? men jag önskade höra pater noster på latin.t Det kunde pastorn ha yttrat! men skadan kan ju repareras derigenom att ni sjel! uppläser pater noster på god småländsk latmts. Nikodemus lydde, antog en högtidlig prestmin och deklamerade med den mest landtliga stämma och bräkande: patos. Armg niern lyssnade noga, och sedan smålän vingen tystnat, klappade han honom på axeln och yttrade på god latin: ni läser icke illa latin, kollega. Min tid tillåt r m icke att samtala med er längre, derföre måste jag nu säga er farväl. Men vi återse hyvarandra, tillade han småleende, om icke mera här nere, så en gång deruppe, vill jag hoppas, hos pater noster. . tFiat voluntas tua! ske din vilje! svg rade Nikodemus med hopknäpta händer och bugade sig sedan för armeniern, som aflägtnade sig. Men länge, mycket länge stod i fantasidr ;ramför mig de båda presterna, läsande sikt pater noster. i På aftonen var det mycket lifligt i Berin. En mängd folkfester gåfvos på spe xulation. Konungens räddning ur lifsfotc iick tjena som skylt. Affischerna började med orden: Konungen lefver! Gud bevate conungen! Victoria-teatern bjöd på en pr :og med ititeln: Lefve konungenit och on ovanlig historisk tableau vivant, förtställande den preussiske herrskarens undetbara räddning ur personlig farat. . Oaktadt en angenäm och behaglig resaj; fyskland, längtade dock både jag och ap Agneta tillbaka till fosterlandet, till Djur årdens ekar och villor. Tant Agneta tyckte ig redan se Ivar Blå stå vid Stockholnå: skeppsbro och välkomna henne. Vi drogc ned gladt mod hemåt öfver Stettin, må skildes icke utan en viss saknad från der .odmodiga Nikodemus, som for glad nåan väg, öfver Läbeck och Göteborg, hen ill den hjord, öfver hvilken han blifvit ti satt att vara herde. BLANDADE ÄMNEN. ö ee 0 NESS