Snationella eller provinsiella känslor. Omröstningen var en komedi, som ej skall bidraga till att gifva den allmänna rösträtten kred:t i verlden. Detta är alltsammans sannt; man kan måhända ytterligare tillägga, att Frans IT hade rättighet att ge sitt konstitutionella system underkastadt ett ärligt prof. Men nu har det ej gått så. Det må nu gerna medgifvas, att de intelligenta, upplysta, frisinnade äro i minoriteten (trots omröstningens resultat); men skola och kunna vi nu tillåta, att denna minoritet, som likväl är betydlig och i allt fall folkets rätta kärna, skall ligga under och bli utrotad? Det är ett försvarskrig vi föra, icke blott för konungariket TItalien?, utan för de ädlaste och bästa familjer, som lefva i södra Italien, och på hvilka detta sköna lands ärorika framtid beror. Vi ha en moralisk rättighet att strida. Jag fäster min blick på denna rätt och önskar bidraga till att andra tydligt skola se den. Det finns bland upprorsmännen en militärisk organisation, och de ha en chef af betydlig talang vid namn Chiavone. Han är född i Sora och omkring 40 år gammal. Före revolutionen var han offieer, jag tror kapten, i ett linieregemente, men hade tagit afsked. Han var icke vidare bemärkt före Garibaldis expedition. Han blef utnämnd till borgmästare i Sora och skickade genast en hemlig agent till Gaöta med beäran om understöd för att försvara det kungliga partiet. Han fick några hundra soldater; men dessa besegrades hastigt af garibaldianerna. Derpå kastade han sig in bland bergen och satte sigi förbindelse med Rom, hvarifrån han fick penningar och vapen, och alltsedan den tiden har han visat prof på verkligt snille för guerillakriget. Han är öfverallt, der man icke väntar honom; han förstår att (draga manskap till sig e och vinna dess obetingade förtroende; och jag nödgas medgifva, att han för sin dell iakttager ett ridderligt sätt att föra krig och skonar sina fångar. Han är en högrest, vacker man, bär mörkblå militärrock och stora ridstöflor samt bemödar sig om att uniformera sin skara och gifva den utseende af en verklig, ordentlig arm. I många byar bedja presterna för honom. I det hela understödjer presterskapet honom på alla möj liga sätt, och allmogen befästes derigenom ännu mera i patriotisk lidelse för honom, l: hvaremot hvarje piemontesisk officer, som) förföljer honom, möter hinder och dessutom har men af sin obekantskap med trakten, ja stundom med befolkningens språk. . : Den 23 Juli. Ändtligen har man i Turin fullbordat det . stora monumentet för Carl Albert. Vidaftäckningen höll Ricasoli ett tal, hvilket na-J turligtvis var fullt af sköna ord till minnej af den aflidne monarken, och som naturligtvis vaun bifall i tidningarna, men sanningen är, att de närvarande åhörde det med köld. Befolkningen har icke glömt, att största delen af Carl Alberts regering var en ofrihetens tid, att många personer och familjer i en följd af år ledo ondt och suekade under blodig förföljelse för den saks): skull, som H. M. plötsligen gjorde till sin, lika mycket bevekt dertill af fruktan för uppror som af orolig kärlek till den ide, han så ofta hade svikit, förnekat och lagti bann. Det är ett officielt hyckleri, hvari man beredvilligt inlåter sig, för att göra en demonstration; men i hjertat och i privata samtal är man sanningen och sitt minne trogen. Man är villig att erkänna, attkonungen visade sig tapper, ehuru oduglig, och att hans sista dagar voro en gripande botl för många års orätt; men man harmas öfver den pathos, som döljer hvad historien outplånligt har upptecknat. — Sjelfva monumentet är ett af de mest misslyckade konst-: verk, hvarmed en stor stad prydt sig, och alldeles ovärdigt Buonarottis och Canovasl fädernesland. Den långa, magra figuren sitter i generalsuniform med hög, trekantig hatt och draget svärd på den galopperande hästen. Det är ett fult, frånstötande försök att porträttera i stället för att gifva en skön framställning af en konung eller en härförare, att väcka en stor föreställning. När man ser den åtsittande uniformen och de smala benen, kommer man att tänka på en tysk gardesofficer på paradplatsen och icke l: på en italiensk hjelte, som förer sina soldater i en förtviflad strid för oberoendet. De fyra l soldater, hvarmed hr Marochettis mejsel har omringat ryttarestatyen, stå i nischer, såsom om de krupit undan för regn eller kulor, så att monumentet verkligen närmar sig till karrikatyr. De, som låtsa sig vara hänförda för Carl Albert, borde åtmmstone ha varit i stånd att framställa honom och hans verkande i en skönare bild. Vi erfara med stort intresse genom tidningarna, att vårt sändebud blifvit så väl mottaget i Sverge, samt att man i Köpenhamn vidtager förberedelser, som vittna om, alt man äfven der skänker vår sak en hjertlig, broderlig sympati. S SymP (CHjemme og Ude.) Från Teplitz till Dresden och Berlin Turistutflykter och causerier härs och tvärs. AF —0—1i— (Forts. fr. n:r 180.) Den 20 på eftermiddagen lemnade vi Sachsens angenäma och lifliga hufvudstad. Tant Agneta brann af otålighet att följande dagen, en söndag, få hörä Berlins hofpredi