Aftonbladet – 7 augusti 1861, sida 1

örelse, är ni alldeles säker att ni icke har sifvit någon annan rättighet att varna er?4 Om. jag någonsin gifvit en sådan rättigret,. så, återtar jag den nu, var det hastiga, yestämda svaret. Må så vara då, utropade den unge man: en, hvars sinnesrörelse nu bröt alla band; (må så vara — jag lyckönskar er, ja, jag yckönskar er till att nedsätta er genöm denna sjelfständighetsförklaring — passande tillägg till ett sådant oskick, som att offentligt uppträda som skådespelerska, och ni ökar skymfen med att göra det tillsammans med. en man, som af hela Rom betraktas med afsky och vedervilja. Er vanliga öfverdriftt, sade hon; ni förlänar. åt hela Rom de känslor, som ni enskildt hyser.. Hur vackert prins Rocca-Ginestras försvar ljuder från edra läppar?, fortfor Paolo hånfullt. CPå det att ni ännu bättre må göra denne ädlings smädade karakter full rättvisa, så tillåt. mig att göra er bekant med ett drag af hans högsinthet. tSpar er denna omsorg, svarade Lavinia, det vore. alldeles obehöfligt. Jag vet redan ganska väl hvad som gör prinsen så förhatlig i edra ögon. Tillåter ni mig fråga hvad ni har beslutat alt det skulle vara? ; SAtt han är en prinsX, svarade hon; Xlikasom det var grefvens förbrytelse att vara grefve och markisinnans att vara markisinna.? ?Ja, det är obestridligt?, svarade Paolo, att jag hädat edra gudar; och de måste blifva hämnade. Hvad skall jag kunna säga till min ursäkt? Jag och mina gelikar äro, som ni vet, ociviliserade menniskor och göra oss ett nöje af att missakta hvad som är föraktligt, till trots för vapensköldar och furstliga kronor.? I alla häftiga strider, vare sig mellan tvenne älskande eller två armåeer, kommer en: punkt af raseri, då önskan att segra är underlägsen en önskan att göra skada. Detta ögonblick var nu inne för Lavinia;. hon