Aftonbladet – 7 augusti 1861, sida 1

ler Lavinias kammarjungfru, af hvilka alltid den ena var närvarande vid samtalen, voro båda två utmärkt. okunniga i något annat språk än sitt eget. Lavimas leende, då hon mötte honom, var lika -löftesrikt som regnbågen på en mulen himinel, om endast Paolo hade varitistånd till att rätt tolka det; men. vid åsynen af hans vredgade uttryck förlorade äfven hennes drag sitt strålande uttryck. Ni unnar icke er äldste vän i Rom en liten andel af den ynnest ni ämnar skänka allmänhetenX, började italienaren. Jag menar, tillade han, då han såg ett uttryck af förvirring i hennes blå ögon, jag menar nöjet af att bevittna edra triumfer som sångerska och skådespelerska. Hela staden är lifvadaf underrättelsen om er annalkande debut, och ni har haft hjerta att låta mig i min enslighet förblifva okunnig om denna tilldragelse; ni har ej en gång erbjudit att skaffa mig. ett bjudningskort — jag bör kanske rättare säga; en inträdesbiljett! Uttrycket i hans röst gjorde orden så ironiska han möjligen kunde önska; de plågade henne och jagade hennes goda engel på flykten. SFör en man af edra höga åsigter och oöfverträffiiga lefnadsyvanortt, svarade hon, ttvar jag öfvertygad om att så tanklöse nöjen ieke skulle hafva någon lockelse.tt Tanklösa! upprepade han. Ni är i sanning rätt fördragsaäm, då ni endast benämner dem tanklösa. Gifve Gud att de voro endast det; kalla dem för...t ctJag ber, afbröt Lavinia, att ni täcks skona mig för några vidare straffpredikningar. Jag är ej förbunden att redovisa för mina handlingar inför någon annan än dem, som äro mig i föräldrars ställe. För ingen annan?t frågade Paolo med en betydelsefull blick. : tFör ingen annan. Hon uttalade dessa ord med fasthet. Ar ni alldeles säker på, fortfor Paolo darrande från hufvud till fot af hämmad