Aftonbladet – 6 augusti 1861, sida 2

LAVINIA. AF FÖRFATTAREN TILL DOKTO2 ANTONIO. ) Ännu värre var det dock, då lärare och elever hade en lugn timme; då Lavinia berättade hur hennes tid hade varit upptagen mellan de sista lektionerna och utförligt yttrade sig rörande de ämnen som nu upptogo hennes tankar — den bal, som hade varit och den som skulle blifva, vid hvilken H. M. konung Ludvig af Bayerr älven väntades skola vara närvarande; om den drägt hon bar och hvilken förtjusning den väckte; den utmärkelse som visades henne af hans eminens eller hans excellens och så vidare. Hon såg icke, hon vårdade sig ej att se hvilken galla och malört allt detta var för Paolo. En gång indragen i ett lif der fåfängan oupphörligt får nya eggel ser, kan den klokaste och mest varmhjertade unga flicka visa sig både blind och grym. Hj underligt att för Paolo, en af de o.nvigde — ett sådant lif af ytlighet -och flärd, ett sådant hejdlöst jägtande efter förströelse, ett sådant förakt för hela den andeliga beståndsdelen af vår natur, skulle synas tomt, lättsinnigt, oförnuftigt, men passande för påfogeln, hvars sak det är att visa sina lysande fjädrar, än för tänkande, förnuftiga varelser, begåfvade med hjerta och sinne och en odödlig själ. Och detta sade Paolo en dag, sade det rätt fram och oförskräckt. Den unga damen förtörnades högeligen och anklagade honom för att vilja förmena henne de nöjen som voro naturliga för hennes ålder. För WW Se A. B. nir 15015 —15 Se Ag Bug 54, 155, 157—159, 162,