Aftonbladet – 6 augusti 1861, sida 2

enda ord på hennes samvete med hela tyngden af en välförtjent förebråelse, ty hon kunde icke förneka, att hennes nuvarande lif ej lätt lät förena sig med den smak och de känslor, som hon vid detta tillfälle hade uttalat. Ja, fortfor den unga mannen, ni jagar efter skuggan i stället för verkligheten, för litet glitter skjuter ni ifrån er en skatt af rent guld. Här står er till buds den kraft som jemnar berg4, en talisman som gör oss oöfvervinneliga, den källa som ger en en evig ungdom, men ni föraktar allt detta. I er blindhet, fortfor Paolo med en oemotståndlig kraft Ctrampar ni under edra fötter det hjerta som innehåller alla dessa skatter. Kärlekon, den gudomliga kärleken har för en mindre vigt än den doft at smickrets rökverk. Må den dag aldrig komma, då sjukdom och sorg skola öppna edra ögon och ni skall inse, fastän för sent; kela tomheten af det ni valt, hela värdet af hvad ni föraktat! Helsa, ungdom, skönhet, rikedom äro allesammans blott bräckliga skydd emot olyckan, lita derpå. I alla åldrar och i alla lifvets skiften kan sorgeu drabba oss genom det hvarvid vårt hjerta mest är fästadt. En stark öfvertygelse, troget följd i vårt handlingssätt skall synnerligen då den med värma uttryckes, bjuda aktning äfven af dem som anse den vara illa grundad, ja, äfven villfarande — eller ännu mer: — den skall i vissa stunder komma sina mo!ståndare att tvifla på sanningen af deras egna argumenter på riktigheten af deras egna motskäl. Men ä en gång hade Lavinia under det hon änu erfor trollmakten af Paolos tal, känt hos sig uppstå ett sådant tvilvel, en sådan fruktan; än en gång hade hon till hälften fattat det beslutet att rätta