Aftonbladet – 6 augusti 1861, sida 2

FH OSS BRN maa Bref från Marstrand. Den 30 Juli. Marstrands yttre fysionomi har ej under gått någon förändring. De kala, grå klipporna, det dunkelgröna klara vattnet, öfver hvars yta grupper af små hvita segel glida fram, den höga, kolossala fästningen — lika imposant i pittoreskt afseende som onyttig i strategiskt — den anspråkslösa stapelstaden vid dess fot, med sin park, sitt paradis och sin tramp (en icke olycklig försvenskning af trottoire?) — allt detta är sig fullkomligt likt. Staffaget till denna tafla företer deremot naturligtvis en viss omvexling. Damernas toiletter, en sak, som rättvisligen härvid i främsta rummet ådrager sig en beundrande uppmärksamhet, utmärka sig i år genom dessa små näpna, uppnästa Garibaldihattar, hvilka, i förening med de ytterst bjerta färgerva i kostymens öfriga delar, ovilkorligt återkalla i den från Stockholm. ankomne betraktarens minne de oförgätliga och medaljbelönta framställningarne i hr Renz cirkus. oe Hvad som föröfrigt i närvarande ögonblick ger lif och samtalsämne åt hela denna ort är den vid Riföfjord häremellan och Göteborg förlagda eskadern, ett föremål för obetvinglig skådelystnad och talrika ångbåtsturer. I söndags hemsöktes amiralskeppet Stockholm af minst tusen göteborgare, hvilka likt en svärm gräshoppor intfängde i den ståtliga linieångarens alla vrår och vinklar, samt företrädesvis fattade posto i den höge eskaderchefens rum, dem han med den honom egna humanitet gat till pris åt den stormande nyfikenheten. Men då han, efter att ett par timmar ha blifvit på däck sjelf idkeligen begapad, omsider hoppades emotse ett slut på denna tröttande exposition, så upptäcktes fyra nya ångbåtar, med full fart styrande mot linieskeppet, alla lifvadeaf samma lojala nygirighet. Då lärer amiralen hafva yttrat: Nej, detta går för långt; jag reser till Marstrand! Och sålunda blef vår lilla stad på aftonen helt oförmodadt hugnad med ett furstligt besök, hvarvid den 3 gånger upprepade folksången och salut från fästningen endast svagt kunde uttrycka den civila och militära hänförelse, som lifvade allas hjertan. Annu har ej mt ankommit någon underrättelse om alla de hyllningar, som utan tvifvel hemburos H. M. konungen i går vid högstdensammes höga ankomst till Göteborg och till eskadern. Men nog härom. Vore brefskrifvaren en berömd romanförfattarinna, hvilket han, till skada för silt rykte och sin kassa, tyvärr icke är, så kunde han lätt genom ett längre fortsatt lojalt prat utsätta sig för en allvarsam admonition från någon radikal vän eller anförvandt, beklagande den af hofluft. Sinficierade andan i denna epistel. Markis Torre-Arsa, hvars affärd från Stockholm beledsagades af en hyllningsgärd, lika storartad och sannt nationel till sin karakter som hedrande för Sverges hufvudstad, anlände, som bekant är, lördagen den 27 Juli till Göteborg. Man lärer äfven der hafva varit betänkt på att för honom och för den sak han representerar bereda en opinionsyttring; men frånvaron af en mängd bland detta samhälles mest ansedda ledamöter jemte andra omständigheter gjorde, att emottagandet inskränktes till en uppvisning af stadens vackra och väl öfvade skarpskyttekår. Markisen, hvars helsa mycket förbättrats genom duschbaden i Lorentzska inrättningen, talade med rörelse om den högtidliga afskedshyllning Stockholm egnat honom, samt uppdrog åt den som skrifver detta att frambära hans hjertliga tacksägelser till alla dem hvilka den 11 sistl. fingo den äran att å svenska medborgares vägnar helsa honom som gäst. Sällan har väl en stor och ädel sak, en verldshistorisk tilldragelse blifvit representerad och förkunnad af en fullmäktig, så anspråkslös och varmhjertad, så älsklig och vördnadsvärd. Ännu i dag på morgonen låg eskadern vid Riföfjord. Dess närmaste destinationsortlärer vara Kristiansand, hvarifrån den påstås skola direkt afgå till Cherbourg. Den grundlagsenliga följden af en landstigning i sistnämnde stad blifver, som man vet, ett sammankallande af det tjugomannaråd, hvilket efter några dagars lyckosam regering kommer att åtskiljas i samma ögonblick konungen satt sin fot på svenska plankor. T.