Aftonbladet – 6 augusti 1861, sida 2

rik som Crcesus och gästfri som Sardanapalus, men hade en fläck på ert rykte så stor som ett knappnälshufvud, blott skugga af en anmärkning mot ert anseende — så skulle dock ingen vilja kasta en blick på er, ja, ingen hund gifva er vacker tbasst. Men i Rom! — Men likväl hade Paolo sina betänkligheter emot henne. Lavinia, som icke kände de nedsättande rykten, hvilka kommit i omlopp rörande markisinnan, frågade Paolo oskyldigt hvad han kunde finna att anmärka emot henne, såvida det icke var hennes titel? Hon kände hans motvilja för titlar. Paolo brydde sig icke öm, sade han, huruvida seforan hade någon titel eller ej; hvad han ogillade var hennes excentriska och oqvinliga lefnadsvanor, hennes körande och skjutande, hennes sätt och begär ati göra uppseende genom alla slags stormande förströelser. Den qvinna, hvilken så fikade efter publikens beundran som markisinnan, vore ej något passande sällskap för en ung och blygsam flicka. Miss Jones behandlade dessa åsigter med stolt förakt. De anstodo-en vilde, men icke en civiliserad menniska. Om sefiorans sätt var en sann bild af det civiliserade lifvet, så gjorde Paolo sig en ära af att vara en vilde. CÄro fruntimmerna födda till skådespelerskor, utropade den unge mannen harmsen, så att de alltid böra visa sig på en scen — ett skådespel för hvarje publik? tAro fruntimmerna födda till nunnor och barmhertiga systrar, inföll Lavinia, Xså att de böra klippa af sig håret, kläda sig i säckduk och begrafva sig lefvande? Det skulle vara bättre! för:2mången af dem, om de gjorde så, menade romaren;