Aftonbladet – 6 augusti 1861, sida 1

STOCKHOLM den 6 Aug. Hvarhelst. en strid) utkämpas, huru aflägset det än må vara, huru föga man än må känna rörande stridens upphof och föremål, följer man dock nästan alltid med sina sympatier den ena af de kämpande, triumferar öfver dess segrar, erfar smärta öfver dess nederlag. en naturligt är, att intrycket af de vexlande händelserna blir lifligare och kännes djupare i sådana fall der man kunnat klart göra sig reda för hva striden gäller och der det å ena sidan kämpas för, å den andra emot något, som man betraktar såsom ett mensklighetens allmänna intresse. Derföre mottog man för några dagar sedan med pladje underrättelsen, att de nordamerikanska unionstrupperna på flera punkter tillkämpat sig vigtiga fördelar; derföre erfor man i går en smärtsam känsla, då telegrafen bragte nyheten om ett betydande nederlag, com blifvit dem tillfogadt vid anfallet på batterierna vid Manassas-Junction. I En anledning förefinnes emellertid till den förhoppning, att detfa nederlag skall i sina töljder gagna den sak, som fästat våra sympatier vid unionstruppernas vapen. Det är otvifvelaktigt att den stora strid, som uppflammat mellan de nordamerikanska fristaterna, har sitt upphof i slafverifrågan och att den kan komma att ytterst gälla slafveriets vara eller icke vara i Nordamerika; men då, man har sig bekant dels huru djupt ifördomarne mot alla färgade ha inträngt äfiven bland de icke slafhållande staternas invånare, dels huru stora materiella intressen som äfven för dem, särdeles för köpmän och kapitalister i de stora sjöstäderna, stå på spel i denna fråga, så har man haft stora skäl till det antagande, att, astän det nu kommit till fullständig brytning och öppna fiendtligheter mellan s dern och norden, mellan de slafhållande och de icke slafhål lande staterna, wunionsregeringen och de norra, staterna likväl icke skulle ha för afsigt att en gång för alla göra slut på slafveriet. eller att i allmänhet gifva åt striden en riktning, egnad att åvägabringa ett sådant resultat. Man har å andra sidan kvn nat förmoda, att sydstaterna, då de sågo att det blef allvar af, skulle skynda att söka en förlikning och åter underkasta sig umonsregeringen i Washington, på vilkor att slafveriet finge bestå oantastadt. Rykten ha heller icke saknats, att någonting sådant redan höll på att inträffa. En seger för separatisterna, ett nederlag för unionstrupperna förändrar säkerligen i hög grad ställningen och utsigterna. Modet och tillförsigten skall derigenom ökas hos slafhållarne öch någon tanke på underkastelse icke vidare ifrågakomma. Å andra sidan skall förbittringen i hög grad växa i de norra staterna. San skall tvifvelsutan under intrycket at de nedslående underrättelserna icke blott besluta att föra kriget med största möjliga eftertryck, utan man skall säkerligen äfven deraf föranledas att utan betänkande anlita det mest fruktansvärda vapen, som kan vändas emot sydstaterna, nemligen uppmuntrandet af ett slafuppror, i oskiljaktigt sammanhang hvarmed den föresatsen icke lärer uteblifva, att slafveriet bör fullständigt tillintetgöras och dermed anledningen till sådana katastrofer, som den nu inträffade, en gång för alla undanrödjas. Utsigten att unionstruppernas nederlag kan gifva åt händelserna en sådan vändning, mildrar i någon mån det sorgliga intrycket af underrättelsen derom. I hvadl fall som helst är det antagligt att efter denna första allvarsammare sammandrabbning förhållandena komma att hastigare utveckla sig än som varit händelsen hittills, då man å ömse sidor under sysselsättningen med sina rustningar intagit en mera afvaktande ställning.