Aftonbladet – 5 augusti 1861, sida 3

g i väg att upphöra, som nu 1 öfver ett halft sckel lemnat flottan åt sitt öde och gjort att vi, i förhållande till vårt lands betydenhet, befinna oss efter alla sjöI nationer. Det intresse, som under grefve v. I Platens alltför korta minister väcktes till lif af hans genomgripande förslag, dog snart bort till följd deraf att striden emellan de J olika åsigterna urartade till ett tomt gräl J och hade endast det resultat att denne utmärkte minister lemnade sin post. Flottans affärer hafva sedan dess varit ledda af dugJliga skeppskaptener, utmärkta i sitt yrke, I men utan förmåga att uppgöra en plan, så ) tidsenlig och lämpad efter landets resurser, fatt.den kunnat vinna nationens sympatier; ty man kan vara öfvertygad att, huru stridiga Jåsigterna än må vara, det blott fordras en riktigt förnuftig plan, framlagd från vederTbörlig ort och i rätter tid, för att den skall dhafva stora utsigter att blifva antagen, äfdj ven om den kräfver uppoffringar. Oaktadt Jallt, som på detta århundrade gjorts — eller rättare icke gjorts — för att bringa detta Jaf vederbörande föraktade vapen i glömska, Tlefsger dock på djupet af folkme vetandet den; öfvertygelsen att flottan är eller mäste blifva Sverges hufvudvapen. Om den nu påbörjade folkbeväpningen gylinas af regering och ständer, så att den en gång hinner det vackra och stora mål, hvartill den syftar, så bör man kunna hoppas alt fäderneslandets sjelfständighet för evärdeliga tider är betryggad; men — hvem försvarar våra vidsträckta kuster för brand och plundring, hvem skyddar och befrämjar vår handel och vårt anseende hos fremmande nationer ? Författaren af denna lilla upppsats har icke kunnat motstå det intresse han hyser för ett älskadt vapen, till hvilket han för tå år-sedån hörde, utan vill draga äfven sitt strå fill stacken — öfvertygad, som han är, att-äfven det obetydliga kan verka något, då meningen är god och grundad på öfvertygelse. Han uppmanar hvar och en, som nitälskat för saken, att, såsom han nu gjort, ripa till pennan och låta allmänheten få el af:sina funderingar öfver flottan. f — Tvyenne brochyrer i detta ämne hafva nyligen lemnat pressen, båda af yrkesmän och, såsom det synes, förestafvade af rent nit. — Det är-icke författarens afsigt att uppdraga en :kritik öfver dem, utan endast att emot åtskilliga der yttrade åsigter uppställa sina egna, hvilka i vissa väsendtliga delar skilja sig från de förra. Den ena behandlar huf i :vudsakligen personalen, den andra materieklen:; lätom oss då sysselsätta oss något litet med den förra. : Det är ovedersägligen sannt attuslare bemanning, än flottans nuvarande, kan näppe-1. ligen någon nation uppvisa, möjligen med undantag af Sydamerikanska staterna; detj imåste ock medgifvas att funnes icke sådan utmärkt duglighet hos befäl och underbefäl — i förhållande till den öfning, som bestås — skulle en svensk örlogsman aldrig kunne lemna hamn, eller åtminstone aldrig återkomma dit, om han en gång lyckligt kommit ut: de svårigheter befälet har att kämpa emot, med alldeles ovana besättningar, äro otroliga. Och för allt detta få de stackars båtsmännen uppbära skulden? Ja, visserligen! och till en del med rätta. Den, som en gång fått göra bekantskap med dem, kan svårligen annat än instämma i de generela omdömen, som vanligen fällas öfver dem: att:de äro dumma, lata och liknöjda. Detta hårda omdöme tål dock mildring; bufvudsaken är att de icke äro sjövana och att de få börja för sent. De hafva deremot många goda egenskaper: deras lydnad, förmåga att umbära och slita ondt äro erkända, öch i de befattningar, hvartill öfning från barndomen icke fordras, kunna de till och med,öfverträffa den öfriga sjövana delen af besättningen, t. ex. såsom kanonservis. Detj är högst sällsynt att någon matros hinner tull någon skicklighet deruti, utan är den såkallade kanonkommendören vanligen en båtsman, Föröfrigt finnes det ombord på en örlogsman en mängd befattningar, hvartill hvarken särdeles skicklighet eller vana for-) dras, och vid skärgårdsflottan samt vissa sjenstgöringar vid stationerna äro de fullt lämpliga. Då härtill kommer deras låga af-;. Öning, torde man böra betänka sig två gånser innen man utdömer denna trupp. enl; en felaktig organisation kan bortfuska dett: som är bättre än denna institution; och attj: det härvidlag är organisationens fel, skola ti vi söka ådagalägga. i : Till båtsmän antagas nu ynglingar af dej: niest skiljda yrken och vanor: den något ii sjövane fiskaren instickes utan betänkande: bredvid skomakaren, skräddaren eller jord-t: brukaren. Kompaniet kommenderas sedan; i sin tur till stationen och får der utan åtskilnad tjenstgöra på varf eller fästning — till bageri, repslageri, smedja, verkstäder, bevakning, matlagning o. s. v. En annan gång är kompaniet i tur att gå till sjös och I sältes då i klump om bord på det ena ellet andra fartyget, der göromålen äro nästån ännu mera olikartade; — kan man un dra på om ett sådant system åstadkommer en fullkomligt babylonisk förbistring i de arma hjernorna! Det oaktadt befinnas clter en: längre expedition, åtskilliga af dessa parias ganska dugliga, isynnerhet, hvad nyss nämndes, såsom kanonservis: men äfven såsom rorgängare och till väders äro många af dem icke att förakta. Det synes ganska lätt att härutinnan införa en förändring, som gjorde derna trupp mera lämplig för sitt ändamål och, om icke utmärkt, dock ganska duglig: på grund tl uppgjorda beräkningar öfver proportionen emellan erforderligt sjöfolk och Jandtarbef H tare vid stationerna borde hvarje kompani indelas i sjöoch landkorporalskaper. Till de förra toges de egeniliga kustbor rna elier