Aftonbladet – 5 augusti 1861, sida 3

att begripa det. Vi skola ej bli dömde at spela någon af dessa stora antika dramer a uripides och Sophocles, i hvilka hjeltarne: i stycket undergång är på förhand bestämd. i det att till och med deras lidelser äro sö fria och våldkamma endast för att säkrare föra dem till deras förderf. Ja, en ombildning är oundviklig i Europa, den tillväxer. den befäster sig, och alla, så väl folk som regeringar, regeringarne isynnerhet, hjelpa med orolig otålighet till att utveckla den. I Tyskland går man, efter den lärde Gervini föredöme, ända derhän att förutsäga denna revolution, hvilken skall försiggå mellan 1870 och 1872. Skall hon bli blodig ellet fredlig? Måste den gamla kontinenten pånyttfödas med plågor, eller skall en fredlig ombildning vara densamme förunnad? Om den ena af dessa hypoteser strider mot en i högsta grad spiritualistisk civilisations instinkter, så kunna likväl tyvärr båda förutsättas. j Jag skulle vilja vädja till en eller ett par regeringar, till två eller tre statsmän, hvilka utan tvitvel skulle inlägga ett uppriktigt nit och en absolut hängifvenhet på att visa Europa de talrika bemedlande graderna mellan de gamla traditionerna och de nya ödena, mellan auktoritetsgrundsatsen och den politiska frihetens grundsats. Men då jag gör detta vädjande, fordrar jag ej mycket. Det drag, som utmärker vår tid från alla andra, den egenskap af storhet, som betecknar densamma, är snillets spridning. Det finns ej mera några stora män i egentlig mening. Intelligensernas niveau har småningom höjt sig, och detta till den grad, att det hvarken finnes jättar eller dvärgar mera. I dag skulle en hjelte ej längre kunna uppfylla verlden med sitt namn och sin ära; och man skall ej längre, Gud vare prisad, säga till någon menniska hvad man sade till general Bonaparte, att naturen, sedan hon skapat honom, rossat sin modell. , Naturen har funnit för fodt att mångfaldiga dessa vackra typer. ndividens högmod har förlorat på denna frikostighet. Menniskoslägtets värdighet och lycka ha vunnit derpå. amhällena, nationerna förlita sig ej längre i detta framgångarnas och motgångarnas ofantliga benhus på en individs öde; de tro endast på menniskans öde. Så mycket folken fordom önskade att en furste skulle göra deras historia, lika mycket visa de nu hemlig ovilja, om man hindrar dem från att sjelfva göra den åt sig. Det är således till dig, o ungdom, jag måste vädja, och jag vädjar till dig, ty i dig innebo alla idens och handlingens makter. Man skall säga till dig, att den molndigra horisonten är fjerran från Frankrike; jag önskar att den må vara det. Men besinna likväl, att ömsesidig ansvarighet är 1789 års lag; ty 1789 är verldsrättvisans morgonrodnad; besinna, att alla europeiska folk med hvarje dag alltmera sträfva att komma i samma politiska tillstånd; och bejänk slutligen, att det är din tanke i dag, som skall skapa morgondagens samhälle.