Aftonbladet – 5 augusti 1861, sida 2

FARAO Aarre ESR Om ni är en man, så kan ni icke vilj öfvergilfva dem, som älska er. Hvem älskar mig? Jag gör det; ja, af hela min själ... Reser ni eller vill ni stanna?4 Han tvekade ett ögonblick och sade derpå: Jag stannar.4 i Jag räckte honom min hand; han sjönk till mina fötter och tryckte den till sitt hjerta och sina läppar — och jag ilade äter bort. Nu återstår att förklara mitt långa företal innan jag slutar. Jag gissar det tillhör den menskliga naturen, att det värde vi sätta på en sak ökas med faran att förlora den, och åter minskas, så snart vi anse oss säkra att vara i besittning deraf. Det säkra är, alt i går ansåg jag i min ifver ingen uppoffring vara för stor för att rädda mig från den botande förlusten, och i dag — skall jag säga det eller ej? — i dag, efter tjugofyra timmars säkerhet, tänker jag tillbaka på det pris jag betelade för min besittning, icke just med bedröfvelse, men ändå med en känsla, som bra mycket närmade sig till bedröfvelse. Hvem kan mäta djupet af denaa hemlighetsfulla känsla för mig? Hvem förklara denna strid inom mic? År det endast stundens reaktion efter febern. eller har jag, utan att veta det, låtit inverka på mig af de bittra anmärkningar från markisinnan, hvilken fattade en verklig antipati emot honom? Jag vet alt det är ett fel hos mig att fästa för mycken vigt! vid andras omdöme. Jag måste försöka att rätta detta fel; det skall annars läit kunna omintetgöra hvarje god afsigt. Jag har gjort ännu en iakttagelse rörande mig sjelf och signor Paolo; en iakttagelse, som på det högsta öfverraskar mig. Hans