Aftonbladet – 5 augusti 1861, sida 1

kan vara ansvarig. Hvarthän skall allt detta tal leda? frågar ni. Det skall bereda er, min vän på någonting högst oväntadt. Men jag mäste börja från begynnelsen. a foro i går, som ämnadt var, Juanita och jag till signor Paolos atelier. Han ver der, icke som vanligt målande, utan sysselsatt med ätt skrifva. Jag saknar ord för att kunna säga er hur mycket hans förändrade utseende upprörde mig; spöklikt blek, med insjunkna kinder, blodsprängda ögon, var han blott skuggan af sig sjelf. ille han vara så god, irågade jag, och tillåta min vän markisinnan Delfuego y Arcos: att få se mitt porträtt?? och då ja såg min omkring för att upptäcka hvar det stod, s döm om min förvånin vid att finna sta fletterna tomma och blott i ett hörn låg nå got som syntes vara en rulle duk. En rodjnad spred sig. öfver hans ansigte då han i stammade något om att en olyckshändelse hade träffat porträttet, så att han blifvit tvungen skicka bort det, för att få duken lagad. Jag såg mycket väl att han berätfade en saga, men hvarföre? Högt anmärkte jag. medan jag inom mig undrade hvart milt porträtt tagit vägen, att jag var mycket ledsen öfver denna händelse, då min vän, ifoll hon, som jag med säkerhet trodde, hade tyckt om mitt porträtt, äfven hade beslutat att bedja honom måla hennes, om hans(id, ämnade jeg fillägga, tillät honom adety ) i hann emellertid ej tala till elut, då han husligt sade sig vara på väg att lemna Rom ; och således ur stånd att för närvarande åtepa isig något arbete. Detia var egentligen y!trudt till markisinnan, ty han undvek att se på mig så mycket han höfligtvis kunde. Jeg yttrade nu, att jag hoppades det han ej I tänkte 1esa längre än tisl Tivoli eller Fraslcati. Ja, alldeles, svarade han: till Ti