Aftonbladet – 5 augusti 1861, sida 1

som nu var i det närmaste färdigt. Jag hade icke förr sagt detta, än den otåliga Juahbila förklarade. att hon ville och måste nu straxt se porträttet; att hon ville hafva sitt eget måladt af honom: och att hon nu genast tänkte fara till honom för att komma öfverens om tiden då hon. första gången skulle sitta för honom. Ni kan lätt föreställa er min förlägenhet, då jag så väl kände signor Mancinis. vanor och åsigter. Allt hvad jag förmådde, var: att öfvertala henne att uppskjuta sitt besök i ateliern vid Via Frattina, genom att erinra. henne: off timman på dagen och hur sent det ekulle blifva innan vi hunne till Rom. bSlutligen gaf hon vika i detta fall och vårt besök skall i stället göras i dag. Sanningen att säga förhöll det sig egentligen så, att jeg önskade litet tid på mig, för att besinna huruvida jag skulle göra rättast om jag skref och beredde honom pi detta besök samt uppmanade honom att bifalla .markisinnens begäran, eller ;om jag skulle Jåta ödet afgöra utgången. Och d ag nu har närmare tänkt på saken, så tror jag att det sednare blir rättast. Signor Paolo är mycket otillgänglig, och denna gång fruktar jag att denna egenhet i hans lynne blefve starkare än hans välvilja. . Det vigtigaste är att få träffa honom och blefve han på förhand underrättad om planen, så tror jag honom om att kunna stänga dörren till sin atelier och icke öspna hvarken för ring klocka eller knack Ni Jär väl undra på att jag kan vä något sådavt, eller huru? Men ser ken är den, ait signor Paolo är ond ja mig och icke alldeles utan orsak. vill icke föregifva nåon okunnighet om utt jag har behandlat onom litet vårdslöst unuttr den tiden. Han kom till oss två gå