Aftonbladet – 5 augusti 1861, sida 1

deremot fyllde sin plats med en liflighet och en tokrolig bonhommie som narrade alla närvarande, ja till och med den drottninglika flickan, att skratta. Han är dekorationsmålare af temligen god talang och Clelia ir hans trolofvads. Jag bar aldrig nämt hvilka medtäflare jag har till markisinnans hjerta — hennes hundar. Hon har åtskilliga af alla slag i verlden, tror jag, och värdar dem, alldeles som de vore små barn; blir förskräckt öfver den minsta ap som träffar dem — med ettord, kelar med dem vida mer än något förständigt fruntinimer skulle vilja göra. Jin af dessagunstlingar Var opasslig i går och hvar femte minut var markisinnan försvunnen, för att besöka den dyrbara patienten. Jag vet ej hur det: kunde falla? mig in, men under en af dessa aflägsnanden frågade jag den roliga lilla målaren: om han kände signor Mancini. CAltro! BSignor Mancini var. som n bror för hoxom4 — han och hans vackra fästmös ögon lyste riktiet af fröjd vid Jjudet af detta namn uch härpå följde ett glö! loftal öfver signor Paolo som konst, vän och menniska. Clelia instämde med värma i hvertenda ord. Juanita, som af en händelse återkom medan den lilla mannen ännu deklumtrade som bäst, bad genast medsin vanliga liflighet och nygirighet att jag skulle berätia för henne a Jeg hade blitvit bekänt med signor Paolo, bur han såg ut? hvad håns yrke vår? — 0. 8. v.. Jag hop pas att jag mindre lät leda mig of fålänga, än af mm önekan att gagna signor Paolo, genom att intressera en person af markisinnäns rang och rikedom för lonom, då jag berättade honom bur vänligt han hadt ledt min untervisning i målning och äfven — menshäri tror jsg kanske att jug begick ett misstag att han hade målut mitt porträtt le