Aftonbladet – 5 augusti 1861, sida 1

skulle man lätt kunnat förestölla sig vara på en engelsk kappridningsplats. Der var samma ätande, drickande och kurtiserande; samma lifliga samtal och muntra infall; samma skicklighet alt lura hvarandra genom höga vad; allt var lika, utom hästärna — ack ja, och lummelen öfver oss — men för öfrigt var allt lika vårt kära födernesland: Större delen of de bjudna kommpd sedan tll Villa Torralba och der dansade vi och superade och dunsade sedan om igen till nästa morgons dagning. Det var ansträngande för Testens drottning, Lavinia Jones, ty min en timma långa kungliga värdighet nledde presentationer och artigheter utan all ända. Sädana artigheter! Vi engelsmän ut märka oss icke iden riktningen: det var nog för att uttrötta denstarkaste Simson i kjortel. Bland de mest entusiastiska af mina undersåter voro äfven onkel och grefve Fortiguetra, båda tydligen berusade. En obehaglig förveckling. Jag hade skrifvit så långt i går, Gå mitt spanska ir bloss kom svälvante och lockade mig sig till Villa Torralba. Jag uppejorde först öfverenskommelse om en lugn dag, och en jemförelsevis stilla deg bade vi äfven — Jag räknar nemligen icke då elt pör timmars promenad i vagn och en timmes öfningär i målskjutningsgalleriet. Notå bene— jag häller på att bliifvå en god pistolskytt. Det öfriga af degen tillbragtes inom hus, mest på teatern. En mycket liten; ung mon, alldeles svartklädd som en prest eller I doktor, semt en ovanligt vacker ung flicka vero anförare för körerna. Den unga flie kan hvars namn är Clelia, är blott en söm: I merska, men utförde emellertid svin befatt. i ning med en lugn värdighet som kunde lat va anstätt en kejedrinnw:; den lille manner