Aftonbladet – 3 augusti 1861, sida 2

UTRIKES FINLAND. Ur Helsingfors tidningars veckoöfversigt den 26 Juli meddela vi följande: Helsotillståndet är och har under sommaren varit det bästa; på sjukhusen är det godt om rum, och apotekarne afsätta ingenting annat än flugvatten. Från landet blifva notiserna om årsväxten allt bättre. Höbergningen har gått som en dans. Allt är godt och vackert och varmt. Hela den ståtliga ryska armadan har försvunnit, och vår hamn ser åter så borgerligt lugn ut, som om aldrig en storamiralsflagg der hade svajat och aldrig en regatta der blifvit hållen. Det behöfdes icke vidare än detta besök af en rysk eskader, för att åter få det gamla ryktet om Helsingfors snart skeende förvandling till hufvudstation för ryska flottan att vakna upp till nytt lif. Man har till och med redan sett det ryktet utbasunadt i någon tidning utom Helsingfors. Till sinnenas lugnande tro vi oss likväl kunna säga, att detta rykte icke heller denna gång eger någon stadigare grund än alla de otaliga gånger det förut har låtit sig höra. Spektaklerna utgöra allt ännu det enda lifgivande elementet i vårt fattiga sommarlif. Men också dessa sköna nöjen skola taga ett hastigare slut än man hade skäl att förmoda. De sceniska artisterna ha nemligen beslutat att redan nästa torsdag härifrån genom Åbo, der de imna gifva endast tre representationer, återvända till Stockholm För oss återstå således blott några få af dessa spektakler. När härnäst ett tillfälle till lika goda teatraliska njutningar i Helsingfors skall fterkomma, det vet man icke. Teatern skall derföre sannolikt blifva ordentligen bestormad de sista qvällar, så mycket mera som på programmet kommer en sådan pjes, som Rossinis Barberaren i Sevilla. För vår unga teater-orkester har operasällskapets härvaro utgjort en lika välkommen som helsosam skola. Hvad som brustit i öfning och vana, har blifvit ersatt genom outtröttlig ifver och flit, och orkestern har bestått detta sitt eldprof till både sångares och åhörares synnerliga belåtenhet. Ifrån den högre inhemskt-politiska verlden höres ej knäpp eller kny. Inom Helsingfors kommunalverld bullrar det så mycket mera. På alla gator smälla skarpa skott: man är ifrigt sysselsatt med sprängningar för gasledningen. Brandverkets reorganisation bedrifves med största ifver. Också polisens omorganisering lär pågå, ehuru för den flyktiga betraktaren ingen förändring ännu gjort sig märkbar. Nya byggnader uppstå — och allt går sakta framåt. Man finner i Abo underrättelser följande något mystiska tirad, som tyckes hänsyfta på ofvannnämnda rykte om Helsingfors förvandling till hutvudstation för ryska flottan: A propos Helsingfors! Denna stad är i uppgående, och dess folkmängd förökas årligen, äfven utan så utomordentliga presenter, som dem hvarom man i dessa dagar talat. Må de, som något förmå och hvilkas röster kunna höras i högre rymder, medan tid är söka afböja ett alltför hastigt stigande af populationen i Finlands hufvudstad. Den skulle måhända kunna göras till en med granna facetter strålande rubin i en kejsarkrona; men Finska vikens enkla, naturliga perla — som vid den annalkande faran sluter sig inom sitt skal — är den icke dåmera.