Aftonbladet – 3 augusti 1861, sida 2

JTaAUEC LT UVIV. TJUGOANDRA KAPITLET. Miss Lavinias dagbok. Alskade Lady Augusta! Sedan mitt sista bref har jag erfarit en stor förskräckelse och en stor glädje, och åt hvem, dyraste vän, skulle jag väl meddela dem båda med full visshet att finna deltagande, om ej till er? I går natt, då vi kommo hem från en bal hos Torlonias blef tant sjuk, grufligt sjuk och på väg att qväfvas; hon var alldeles blå i ansigtet och pulsen knappt märkbar. O, hvilka rysliga timmar! ur är det möjligt att hjertat icke brister vid ett sådant lidande? Lofvad vare Gud, jag innerligt lofvad! jag kan nu tala derom såsom ett öfverståndet ondt. Sedan i går har förbättringen fortgått så hastigt och oafbrutet, att läkarne sjelfve äro förvånade, och i morgon får hon, om vädret är vackert, göra en utfärd till Pincio. Jag känner mig så glad, så lycklig, att jag knappt kan sitta stilla och skrifva detta. Jag känner en Just att springa upp och börja dansa för mig sjelf. MHvilket barn jag dock är! Nu, sedan faran är förbi, ja, verkligt förbi, kan jag åter erinra mig hvad som tilldrog sig förut och hvilket jag då genast tänkte berätta er; det är så förtjusande roigt alt hafva en vän, som gerna hör allt hvad man har att meddela om sig sjelf. Nåväl — men jag ämnar icke tala om balen; allt sådant kan ni så väl föreställa er ändå — jag tänker tala om — om en präktig eröfring, som jag har gjort. 4O, den tanklösa fjollan! tycker jag mig höra er säga, under det ni tar på er eder allvarammaste min; en eröfring efter hvad