Aftonbladet – 3 augusti 1861, sida 1

ning, så kunde man tro, att hon lika säkert litade på pärskapets heliggörande kraft, som på bibeln. Min vän kände just hvad du nu har erfarit. Denna fruktansvärde rival, verlden, för hvilken han här hade trott sig så säker, stod med ens emellan honom och henne — ja, utträngde honom. Hela hans moraliska varelse skakades i sina innersta grundvalar. Hon märkte icke hans upprörda blickar; hon hade blott ögon för den beundran hon väckte. Den unge mannen tänkte alldeles som du just nyss tänkte på balen och sade: detta skall icke hända mera; jag vill göra henne föreställningar. Men då han försökte det, förstod hon honom ej och frågade, Chvad ondt har jag gjort? Denna fråga gjorde honom stum. Och hvad hade hon äfven i Åbl RY gjort, anat än deltagit i ett tidsfördrif, förklaradt oskyldigt af samhällslifvet och såsom sådant hylladt af de mest i fruntimmer, både gifta och ogifta. Hvad hade hon gjort, stackars barn, annat än antagit och kännt sig smickrad af en utaf dessas nedlåtande uppmärksamhet, som verlden — hennes verld — erkänner såsom sina yppersta? Hvad rätt hade han alt göra hennes skuldlösa hufvud ansvarigt för hvad som, allt noga betänkt, blott var ett fel i hans egen organisation? Han blygdes för sig sjelf och teg. Thornton tömde åter sitt glas och fortsatte med stigande liflighet: En bal, liksom en olycka, kommer aldrig ensam. Denna första efterföljdes af kappridningar och middagar, samt derefter af ovilkorliga bihangen -till kappridningar och middagar — ännu flera baler. Nåväl; min dåraktiga vän var en nog stor narr, för att inbilla sig, det hon för hans skull gerna skulle uppoffra nästa bal och han skref till henne derom, Svaret blef, att hans begä