Aftonbladet – 3 augusti 1861, sida 1

göra henne ansvarig för ditt egendomliga sätt att se och bedöma.? Du lägger fingret på hvart enda af mina sår, sade Paolo förvånad; du läser i mitt hjerta, som om det vore en uppslagen bok. Jag kände en gång en ung man som sjelf hade genomgått en likadan smärta och han beskref sina intryck för mig?, sade Mortimer. Ungdom, förmögenhet, godt utseende, ett välvilligt sinnelag, stor måtta i sina önskningar — han var i besittning af allt, torde du tycka, som kunde göra livet lyckligt. Men han hade ingen af dessa Oovärderliga skyddsmedel, som förekomma alla våldsamma sammanstötningar. med lifvets förhållanden. Verlden passade ej för den unge mannen och icke han för verlden. Han var klok nog att vända den ryggen och söka sin trefuad i ett ensligt landtlif. Der hade han en dröm. Han drömde om en flicka, ljuf som de rosor, hvilka hon vårdade i sia trädgård, sann som den natur, hvilken omgaf henne, okunnig om verlden och dess lockelser, som om den ej funnits till. Och den fanns ätven i verkligheten icke för henne. Här är jag säker, tänkte den oförsigtige, unge vise och ban lät sitt hjerta växa fast vid henne, lät hvarje hopp, hvarenda önskan sluta sig omkring henne. . Denna dröm räckte. ett helt år. en försvann på en bal — det var hennes första bal.? Nästan qväfd af rörelse, drack Mortimer häftigt ur sitt punschglas och fortfor efter ett Iitet uppehåll: Han såg hen artigt lyssna till har glömsk af allting under stundens nöje officer, son till en ädling, visade henne synnerligt stor uppmärksamhet, och cå man såg med hvilken ifver och känsla hon upptog denna byllit vid främlingens arm, hle emot honom, honom med,