Aftonbladet – 3 augusti 1861, sida 1

är försedd till skydd emot stötar och farligheter. Häraf komma de oangenäma törnar och obehag, som denna fåtaligare del af menskligheten erfar, då flertalet icke erfar några sådana, eller kanske till och med blott angenäma intryck. De förra likna menniskor som simma mot strömmen, eller gäster vid ett festligt bord som ej hafva aptit för de rätter som bjudas dem. De äro aldrig nöjda med ett något så när, utan likna Balzaes holländska alkemist, jagande efter hvad de aldrig kunna ernå — det absoluta i politik, i moral, i skön konst, i kärlek — i allt. För dylhka menniskor kan lycka icke komma i fråga. Lugn och frid kunna de möjligen ernå, så länge de hålla sig skilda från verlden. Detta är din och min lott, min stackars vän.? Jag underkastar mig den icke!? utropade Paolo, Jag föraktar Titt lugn, din frid — lycklig måste jag blifva! En man, som förtjenar deita namn bör icke hänga hufvudet och sucka, då. han kan handla. Jag vet hvad det är som sårat mig, och cj sednare än i dag skall:hon få höra det af mig.? Få höra — hvad, min stackars vän? Att Paolo Mancini blir ursinnig om hon dansar med en annan och att hon derföre måste upphöra att dansa? Äfven om hon ville det, skulle hon icke: kunna göra det. Hennes onkel och tant, hennes vänner, verlden, alla .skulle misstyda ett sådant beslut. Du vill säga henne att hennes baldrägt är opassande idina ögon? Äfven om hon ville, skulle hön ej kunna. bära den annorlunda; det är en costume de rigeur vid sådana tillfällen. Enter skall hon få höra att du klandrar henne, emedan hon: ser roan och lifvad ut, öiver den beundran hon väcker? Klandra icke henne; klandra. den meuskliga naturen, eller rättare, klandra dig sjelf, Du kan ej