Aftonbladet – 2 augusti 1861, sida 2

LAVINIA. AF FÖRFATTAREN TILL BOETOR AXTONIO. 2) Den dam, som dansade vis-å-vis med miss Jones, delade synbarligen med Lavinia äran af att vara balens drottning och att väcka publikens beundran. Men långt ifrån att väcka några ovänliga känslor, tycktes denna täflan framkalla vänskap och draga de unga skönheterna till hvarandra: När helst dansens rörelser närmade dem till hvarandra eller för:nledde dem att vidröra hvarandras händer, var det aldrig slut på ömsesidiga: leenden, niekningar och glada hviskningar — alltsammans vackert alt åskåda. Denna sednare dams utseende var högst egendomligt. Karakteren af hennes skönhet — ty skön var hon — hade ett så frärdmande tycke och så helt olika den europeiska typen, att det fordrades em erfaren kännares blick för att finna den, och äfven samma bemödande för att känna sig intagen dera!; men hade man väl kommit derhän, så utöfvade den en makt, som hade ganska mycket tycke med en n:agnetisk förtrollning. Hon var liten och fyllig, men af de skönaste proportioner, hade kolsvart hår, ovanligt stora, rundformade svarta ögon med: gulaktiga tlammor och med någonting af kattslägtets fosforartade glans, en näsa, heltlitet uppböjd så att litet mera af de rosenfärgade näsbårrarna kunde skönjas, än en nogräknad unmärkare möjligen skulle gillat — en bred välbildad mun och förtjusande gropar i kinderna som hvarje minut tittade fram vid ett intagande leende, som blottade de skönaste rader af små, snöhvita tänder. Hon bar en gul drägt med garnering af svarta spetsar uppfästad med smaragder ochi det kolsvarta häret samt på den ytterligt blottade halsen voro flera rader orientaliska perlor, som 4) Se A. B. nir 150 4159, 162 Se A Bin 154, 155, 157—159, 162,