Aftonbladet – 1 augusti 1861, sida 2

känslighet för allt beroende, samt slutligen af hans stundtals våldsamma utbrott af enfant terrible. Allt detta tillsammans gaf honom ett sådant nyhetens och ovanlighetens behag, att hon å sin sida erfor en liflig önskan att behaga honom. Hon hade således verkligen gjort sig skyldig till hvad Thornton anklagade alla unga menniskor för, då de hade för afsigt att behaga hvarandra — hon hade paraderat litet, det vill säga: visat Paolo endast solsidan af sin natur. Detta är ett förfarande, som vi, långt ifrån att fördöma, på det högsta skulle vilja uppmnntra, synnerligen hos äkta makar, då ingenting är mera förtjenstfullt och i högre grad ledande till endrägt och sällhet, än en beständig vana att hålla sin obehaglighet i en töcknig bakgrund och deremot konrcentrera hela glansen at sina. behagliga egenskeper på dem man älskar. Huru mänga hem skulle ej ega en vida högre grad af frid och trefnad, om både hustru och man fortfarande bibehölle sin friare-kostym, i stället för att visa sig för hvarandra i morgonrockens och tofflöruas hvardagsdrägt. Men vi återvänta till vår berättelse. Paolos förklaring hade till en viss grad stört lugnet i miss Jones sinne, liksom då eh sten kastas på en klar och stilla vattenspegel. De stridiga känslor som den uppväckte, det högeinnade beslut som den till en viss grad förmådde henne att fatta, verkade en stör förändring hos vår hjeltinna; den otvifvelaktiga följden blef, att Paolo framstod i ett helt nytt ljus. Han hade för litet makt öfver henne, alt utan några betänkligheter antagas — för mycket, alt helt och hållet förkastas. Hon såg ned på honom från hela höjden af sin uppoffring och ansåg honom vara i oändligt hö grad hennes gäldenär; just det värf hon åtagit sig att uppfostra ho