Aftonbladet – 1 augusti 1861, sida 1

——— LA VINIA. AF FÖRFATTAREN TILL DOKTUR ANTONIO.) Italienaren såg på henne med en blick af outsäglig häpnåd och svarade: 4Har jag någonsin sagt eller gjort någontin g som kan göra mig skyldig till en så oc:rhörd egen-kärlek, som edra ord synas :ånklaga mig, för?4 Han teg, liksom hade ban vändat ett svar, men då icke något kom, fortfor han: Om jag gjort det,så ber jag er upplyga mig derom, på det jag må göra ofientlig afbön derför. Jag har den största vördna för de namn ni nyss nämnt och sätter: deras arbeten mycket högt — met stark torvigt på ordet deras — jag menar de arbeten, som verkligen äro af dem.? ?Ar det er mening att påstå, det dessa stycken icke äro äkta?4 frågade dem unga damen häftigt. Såvidt jag kan bedöma iär:o de detic:ke?, ljöd det lakoniska, bestämda svaret. i Miss Lavinia studsade och kramade liårdt tillsammans ett bref som hon höllihan den. Denna rörelse af otålighet un dföll icke den unge målarens skarpa blick; ned värma . och allvar tillade han: Jag behö fver icke säga hur ondt det gör mig att y ttra någor iing som gör er ledsen och miså djd; men har jag orätt om jag tror, att h rad ni önskade öra, då ni skickade efter m ig, var sant ting och icke smicker? ? . h, hvad smicker beträl far, kan ingen med fog förebrå er någon t alang i den v7öfm inföll miss Jones. ade dessa ord lifvit sagda med ett annat uttryck iröste n, 4) Se A. B. nir 150— — 2 ) Se A. Bun 154, 3 55, 157—159, 162