Aftonbladet – 1 augusti 1861, sida 1

ör falska. Jåg säger ännu en gång, att ag aldrig sett ett mera oförsynt försök till vedrägeri. cVet ni väl, att ni genom dessa ord nedätter en högst aktningsvärd ädlings karaker? utbrast miss Lavinia. Paolo förnam i dessa ord en bekräftelse på sina länge bekämpade misstankar rörande en viss svaghet hos Lavinia för titlar, en svaghet som den unge demokraten afskydde; nu förlorade han alldeles tålamodet. Ha! Vid Gud skulle man icke tro, då man hör er, bröt den unge vilden ut helt vred, tatt denne grefve är fjerde personen i den heliga ;reenigheten. Hvad känner ni, hvad kan ni känna om den mannen och hans värde? Icke mer än mannen i månen. En fullkomlig freming, presenterad för er af en atinan fremling, med hvilken ni händelsevis sammanträftat vid en table dhöte, det är allt hvarpå ni orundar ert omdöme; så vida niicke tar den saken för afgjord, att all slags förträfflighet är en naturlig följd deraf att en person är eller låter kalla sig grefve. Ack, för all del, sade miss Jones med en förtjusande trotsig sväng på hufvudet; svar at den godheten och spar mig ett upprepande af eder anklagelse emot alla som äro af ädel börd. Jag vet redan fullkomligt allt hvad ni har att säga derom. Vet ni alltt, började Paolo och hans flammande kinder och ögon förebådade ett ljungande svar — men just i det kritiska ögohblieket tvingades han att qväfva de vredgade ord som han hade på tungan, då miss Lavirias kammarjungfru kom in. Miss Jones väntades isalongen. Har odrägligt! suckade miss Lavinia. Gå icke förr än jag återkommer, och med detta utrop lemnade hon ånyo italienaren allena med sina tankar.