Aftonbladet – 31 juli 1861, sida 1

en helt enkel fråga: — är du hågad att tränga dig in i en motvillig familj? Hellre ville jag dö, sade Paolo bestämdt. Nej; mitt valspråk är: Chi non mi vuole, non mi merita (den som ej vill hafva mig, är mig ieke värd.) Nå väl, det är allt, som behöfe, ty då kan du straxt afstå från all tanke på hvad som för dig är en omöjlighet. Så gernakan du börja sucka efter att månan eller en af stjernorna skola komma ned och gifta sig med dig, som att denna unga dam skall göra det. Kan du verkligen inbilla dig att mr Jones skulle ha med så mycken omsorg och kostnad uppdragit denna ros, blott för att se den blomstra vid en fattig,.rtomersk målares bröst?-! eJag kan förvärfva mig ett stort namnt, sade Paolo med en röst, hvari stolthet och fruktan stredo om väldet. Ack, min vän, vore du Phidias, Ictinus och Apelles i en person, tror du väl ändå, att mr Jones nöcvonsin skulle anse dig för sin jemnlike?s — Icke anse mig för sin jemnlike! utropade Paolo och sprang uppNej. han skulle det aldrig, fortfor Mortimer helt lugnt. :Menniskan är aldrig så nöjd, som då hon kan draga en linie emellan sig och sin medmenniska och skrifva derpå härintill, men icke vidare?, Detta uppdragande af gränslinie är en konst, hvari vi engelsmän gå långt; vi praktisera den till och med mot vår eocen slägt. Och hvad utlänningar betriällu i vi dem alldeles i samma grad, som våra eona, fattiga anförvandter — ej m bjert!ösv häruti, än dina egna högmodiga förfäder I det kejserliga Rom. :Ja, vi se ned på dem, alldeles som på afsigkomna kusiner?. Du skakar på hufvudet, min-välvisa vän, du unser teck