Aftonbladet – 31 juli 1861, sida 1

rade Mortimer hånfullt. Låt oss för all del få ett bröllop. Kan man någonsin finna ett par älskande som bättre passa för hvarandra? Ungdom, helsa, varmt blod, fagert utseende på ömse sidor. Skynda! skicka efter en Pprest och låt oss hafva ett conjuggo uttaladt öfver de båda unga tu. Tänk al drig på själarne — stor sak om de passa för hvarandra, eller ej: hvem tänker på det? Icke du åtminstone. Du skulle vilja gifta dig på sådana vilkor; ja, du ville det, om du kunde — tacka himlen att du icke kan.? Vid Gud bedyrar jag, utropade Paolo med hänförelse, Xa.t hennes skönhet är hvad som minst dragit mig till henne. Det är hennes själ, hennes gudomliga själ som jag älskar och som jag måste ega eller dö. Du har hört denna dam två månader, selt henne efter hvad jag tror högst trettio gånger och då för det mesta i parad, det vill säga: i den ställning en ung qvinna väljer som önskar behaga. Genom hvilken förunderlig gåfva har du under en så kort pröfvotid gjort dig så fullkomligt förtrogen med. hennes själ, som om den hade utgått ur din egen hand? Antingen är ditt begrepp förvilladt, eller också är du begåfvad med en öfvernaturlig klärsynthet.t seTvå likstämmiga själar, svarade Paolo, ce-pehöfva blott en sekund komma ihvarandras närhet, för att genast få den klaraste uppfattning af hvarondra. De äro i verk ligheten blott tveme hälfter af ett helt, som med oemotståndlig kraft sträfva efter återförening. Skralta nu så mycket du behagar. :;tJag vill göra någonting bättre än såt, sade Mortimer, Ehurv du freslur mig hårdt, skall jag lemna dig i ostörd ro med dina I platoniska teorier. Jeg Vill blott göra dig