Aftonbladet – 31 juli 1861, sida 1

Paolo var emellertid fullkomligt nöjd med det ringa som kom på hans lott. Hans lycka var oberoende af yttre förhållanden; hans kärlek, hans tro på henne och på sig sjelf, hans minne af hvad som varit, hans jufva föreställningar om hvad som kunde blifva, detta var alldeles nog för honoma Paolo bar i sanning sitt himmelrike inom sig sjelf. Han hade nu beslutat att yppa allt för Thornton, men Thornton tycktes vara lika fast besluten, att icke gifva sin unge vän tillfälle dertill, åtminstone ej på det enkla sätt som Paolo skulle ha föredragit. Allt sedan den dag, då den unge romaren hade ätit middag i Palazzo Morlacchi, hade inlet omdöme rörande den engelska familjen undfallit Mortimer. Ända till dess Paolo fått göra sin bekännelse, kände han beständiga samvetsförebråelser. Envacker morgon tog han derföre ett raskt beslut och sade helt ivert: : Du hade rätt, Mortimer — jag älskar miss Lavinia. Det är ingen oväntad nyhet för migt, svarade engelsmannen, med en åtbörd al öfverraskning som dock bestämdt motsade hans försäkran; fså till vida är då första delen uf min profetia uppfylld; nu börjar den sednare delen. : Var god säg mig hvad du menar med den sednare delen, inföll Paolo. CFörlust af tid och arbetskraft för att jaga efter en skuggbild; bedragna förhoppningar, fattigdom och förtviflan.? : cKan du icke lika gerna profetera fördubblad crbetskraft, väckt af den gudomliga kärleken, något ädelt verk resultatet deraf, och hennes hand piiset och belönin en? Ja, ja; hennes hand, det förstås! sva