Aftonbladet – 30 juli 1861, sida 3

xD — K -— — nn. cAha!4 sade BSalvator. Ja, det förändrar saken. Giala fiera gelosia; versa tutto il suo velen. Om du är svartsjuk, så för all del skaffa dig en liten stilla vrå, blott icke alltför långt ur vägen, ty då vet du att jag icke skulle kunna få helsa på dig, ehuru jag visserligen rätt snart kanske blir i stånd att sjelf hålla mig häst och gigg. Jag gissar att du inte tänker glömma bort mig och Clelia,. eller huru? Här kom en vred protest af Paolo emot en så sårande förmodan, och derefter en kontraprotest af Salvator, att som hans praktiska åsigter ej tycktes vara smakliga vore det kanske bäst att han te ; ett beslut, som fattades blott för att åter brytas, då han i nästa ögonblick ex-abrupto utropade: Tänk om vi skulle utsätta samma. dag för våra bröllop? En förträfflig plan — eller hvad säger Paolo? ? ; ed vntanteg at åtskilliga dylika små häftigheter hade Salvator tagit till regel, att innan hans vän började några af sina kinsloutbrott utföra för honom nägra valda bitar af sin repertoir, hvilka passade väl tillsammans med hans känslor och öfriga förhållanden. Till exempel: en hög tenorröst underrättade stundon publiken — åtminstone den publik, som ännu efter. skymningen dröjde i närheten af Pincio — att det funnes in rerum natura en viss, ung dam (inga namn!) — Bella siccome un angelc! hyilken himlen hade skapat. i afsigt — Il ciel Uha fatta nascere — att dermed begåfva en viss, ädel yngling bland sångarens bekanta, hvilken yngling hade oåterkalleligen bestämt att Quanti beni ha terra e cielo, lamor suo ini pud donar, och allvarligen åtvarnade hvar och en, som satte i fråga att betvifla denna sak, att Suoni la tromba intrepido; fo pugnerd da forte, och så vidare, (Forts.)