Aftonbladet – 30 juli 1861, sida 2

Mötet — IR RER R————EK————————-—— A———V Mancinerna äro af adlig börd. Man finner en mängd af dem nämnda i Maunders Biografiskt lexikon. Kardinal Mazarins niecer hette allesammans Mancini och alla gjorde förnäma partier. Tre blefvo hertiginnor, om jag inte misstager mige och den fjerde grefvinna. Namnet är välljudande, ja, tiotusen gånger bättre än det fula, simpla, enstafviga Jones. I detta fall är jag af samma mening som onkel, han kan hvarken se sitt namn tryckt, eller höra det nämnas, utan en obehaglig fruktan, att det skall blifva ett mål för åtlöje. Jag erkänner ganska väl att detta blott är en tanklös fördom, ty hvad kan det välligga i ett namn som skulle kunna gifva eller betaga en man rättighet — jag vill icke säga till aktning, men — alt anses bildad och ega tillträde till en fin umgängeskrets? Och likväl ehuru mitt förstånd säger mig att vi verkligen lägga för mycken vigt på hvad han kallar ?slumpens verk så kan jag icke hindra mig från att tycka att Jones är ett obehagligt och Mancini ett behagligt namn. BSignora Paolo Mancini tout court låter kanske litet tarfligt, men är åtminstone välljudande. Om han bosatte sig i England — jag menar signor Paolo — så tviflar jag ej ett ögonblick på att han blefve adlad. Blef Rubens blott adlad eller blef han baron? jag har glömt det. Jag tycker nig höra er säga att en simpel adelsman är ett magert fynd — i sanning magert nog ör den som ända till den senare tiden aldrig änkt sig blifva gift med någon under mars rang. Ack! hvad som är förbi, det är rbi. Mitt öde har blifvit att komma in i :n lägre sfer af lifvet och jag måste försona mig dermed. Och i alla fall är det n möjlighet, ja kanske till och med tröigt, att hans nära slägting, biskopen, lemHN lar honom en förmögenhet som sätter ho