RR att fly till mitt eget rum. Det var då, som ag tillade det förvirrade post seriptum i mitt sista bref, som säkerligen har både öfverraskat och skrämt dig. Onkel uppehöll tant till middagen och sedan var det visit på visit, liksom enkom för utt plåga mig; chevaliern, grefven, kapten och mrs Paddock — alla kommo. Vidrucko och pratade om en hel mängd saker, och nr Jones höll oändliga fö.eläsningar om Englands jernvägar och engelska banken?. Tänk dig sjelf med hvilket intresse ag skulle lyssna derpå. Jag kunde se att ant var halft förtviflad af otålighet. Emelertid; quelque chose malheur est bon. . Jag begagnade mig af tillfället för att bedja gref ven icke vidare göra någonting för vårlilla intrig, då jag nemligen hade funnit signor Paolo alldeles obeveklig i detta fall. Grefven blef mycket ledsen, så mycket mer som de hundra scudi verkligen hade blifvit lemnade denna morgon till den ifrågavarande personen och allt lofvade en god utgång. Han föreslog att återgifva mig pengarna och sjelt kläda sig förlusten — naturligtvis ville jag icke höra talas om något sådant. Jag är inte rätt säker på, att han ej på egen hand vill genomdrifva sin plan; han framkastade en vink derom. Hvem vet, till slut, om ej len gamle biskopen skall ångra sig och sjelt öra första steget till försoning med signor Paolo ? Slutligen voro alla gångna och jag fick äfven säga god natt och gå. Tant kom snart n i mitt rum ochjag bekände för henne rela mitt samtal med signor Paolo. Hennes örsta känsla var snarare glädje än ledsnad. Hon tycker så mycket om honom och sade ig vara öfvertygad, att han skulle göra mig ycklig. Men då hon började tänka på mr ones, sjönk hennes mod och det var icke