Aftonbladet – 30 juli 1861, sida 1

LAVINIA. AF FÖRFATTAREN TILL DOKTOR ANTONIO, ) Vid dessa ord fiek signor Paolo ett uttryck, så mörkt som. natten och mellan sina sammanbitna tänder svarade han med häftighet: Nej, aldrig! En försäkran :om undergifvenhet af mig! Nej, icke om jag kunde rädda hans odödliga själ! Helvetet skulle jubla och alla himmelens englar gråta om jag det gjorde: Skall den marterade bedja sin plågare, skall offret på schavotten bedja sin bödel om förlåtelse? Denne man har vat rit min familjs plågare och bödel. Han förbannade mina föräldrar den dag då de blefvo hvarandras makar och undvek dem äfven sedan, som om de hade varit ärelösa. förbrytare. Han lät min far — min far, som svar oskyldig till hvarje brott — försmäkta i ett fängelse, då han blott hade behöft röra ett lilllinger, för att få honom frikänd; han lät min mor, hans egen brorsdotter, i hvars ådror rann sämma bled som hans —nedsjunka sanslös på trappan till hans eget palats, utmattad af långvarig väntan; han lät henne långsamt dö af sörg och då jag vid sjutton år blef utkastad i verlden — en faderlös tiggare — försökte han öka mitt elände med förnedring — ja, han föreslog mig det gemena köpet att jag skulle bortlägga min fars namn, liksom det varit en usel trasa — hans obefläckade namn! Det skulle jag sälja till denne domäre i Israel för trettio siltverpenningar! 2 Jäg vet ej hvadintryek dessavord kunna 2) Se A. B. n:r 150—154, 155, 157—159, 162, och 163—173, :