Aftonbladet – 30 juli 1861, sida 1

sen, solen, näktergalen göra mig godt, för att känna mig tacksam emot dem och välsigna dem. Tillåt då .mig att på samma grund få tacka och välsigna er. SAtt blifva tackad och välsignad på detta sätt, är en pröfning af nytt slag, det kan jag försäkra er; ända till denna stund hade jag ingen aning om att loford och välsignelser skulle vara svårare att bära än smädelser. — Kanske var det blott hans röst som gjorde denna verkan på mig. Det låg. ett välljud i.den, sådant jag aldrig förr hört det hvarken i hans eller. i någon annans röst — toner. som kommo. mitt hjerta att klappa hårdt och fort. Jag skyndade derför att svara: tÖm jag emottar edra tacksägelser för den tid som flytt, så är det endast på det vilkor, att ni. hjelper .mig att. göra mig förtjent af dem för framtiden. . År det ingenting jag uppsåtligt kan göra för er?X Fråga: hellre, svarade han med liflig hänförelse, Som det. är. någonting, som ni icke skulle kunna göra för mig. Har ni då ingen aning om ert välde öfver mig? Jag är som mjukt vax i edra händer, färdig att antaga hvilken gestalt ni helst behagar. Det bor inom mig starka makter — de kunna blifva goda, de kunna blifva onda; bjud dem att taga en högre flygt: Jag är såsom ett barn, hvilket letar sin väg i mörkret — upplys. nin stig! gör mig god! Jag känner liksom: jag hade någonting här och här? — tillade han och rörde. vid: sin panna, vid sitt bjerta. — det är liksom. en gyllne åder som vore värd att upptäckas. . Hjelp mig; gör mig stor! Var min goda ocnius; var min sånggbdinna; var —LS är Han drog. djupt efter andan och, såg mig rätt i ansigtet. En lg fö Ag om också villig att blifva det, hviskade jag, knappt vetan