Aftonbladet – 30 juli 1861, sida 1

EEE RA för. en solstråle — hvartenda spår af missnöje försvann. Aldrig förr hade hans: röst egt ett sådant uttryck, som då han frågade mig: hyser ni verkligen intresse för mig? Hur kan ni tvifla derpå? sade jag nästan harmset. Ni har rätt; hurskunde jag det? Om ni ej hade byst någon känsla för mig, hur skulle ni väl då hafva kunnat göra mig så mycket odt? Det.loford ni nu gör mig är så oförtjent, att.jag känner mig nästan förkrossad. Hvad har väl jag gjort för er; ni som i sanning har varit så god emot mig?X Jag skall säga er det, svarade ban allvarsamt; ni har tillfredsställt min själs största längtan — detta behof af den ljufvastesympati, hvarförutan mannen är och alltid måste vara blott ett halft väsende. Ni har omgifvit mig med allt detta förädlande och förfinade inflytande, hvars oförklarliga makt Gud har iskönkt gvinnan; ni har gjort mig vida sbättre, vida rikare, lyckligare än jag var innan jag hade sett er. Är dettaingenting?;t SAck, tala icke så, signor Paolo. Goda gerningar böra, för att ega någon förtjenst, vara uttörda med fullt medvetande och jag är alltför sanningsälskande för att vilja medgifva, det jag haft den ringaste afsigt. att göra er någor godt. Han sade: : Jag inser icke att det nödvändigt bör, vara afsigtligt; det godasom bevisas. är icke dess mindre ett godt — den som: mottager det erfar icke mindre välsignelser deraf; fastiin. det gifves soafsigtligt. Hvad gör det mig. att rosenichke vet af sin doftsartsnäktergalepsickesär medveten a trollr. akten åt sin sång, icke olen af sin lifvande kraft öfver menniskan och hela naturen? För mig är det nog att veta, att ro