Aftonbladet – 29 juli 1861, sida 3

han ej haft reda på hvad han gjort. Ett JA vittnen hördes, men kunde ej lemna fullständiga uppgifter öfver förloppet vid händelsen, men så mycket tog det ena vittnet på sin ed, att han sett Ekblad bära hand å sin förman, men enär I han på afstånd bevittnat uppträdet, hade han ej sett de närmare detaljerna deraf. För vidare I ransakning uppsköts målet. N i Bönhasjagter. i På gjord angifvelse hade stadsfiskalen Kock ; till rådhusrätten låtit instämma fabriksidkaren C. J. Norstedt. med yrkande om laga ansvar å hr Norstedt, derföre att han, som eger manufaki turverkstad, låtit i sin fabrik förfärdiga vagnmakerismiden. Hr Norstedts ombud yrkade att saken måtte hänskjutas till handelskollegium, under anmärkning att denna domstol vore rätta fordm, men ansåg sig rätten oförhindrad att upptaga målet. Målet uppsköts. — Äfven. en smedsgesäll P. E. Pettersson var instämd af hr Kock derföte att Pettersson vid Lutternsgatan n:r 4 utöfvade smedsyrket med antagna arbetare, utan att dertill ega rättighet. Pettersson bestred påståendet, under uppgift att verkstaden tillhörde vagnfabrikören Haglund. Afven detta mål uppsköts. . . — I går har i sjön vid Rosenbad uppflutit liket efter en yngre, bättre klädd mansperson, hvilket blifvit affördt till bårhuset. Man känner ännu icke hvem han är, men uti hans ficka santräffades ett qvitto å en belånt assistanssedel å ett silfverur och å hvilken sedel namnet P. Berggren fanns antecknadt. — Någon upplysning har ännu icke vunnits om hvem den Bättre klädda person varit, som, enligt hvad förut omnämdt är, skjutit sig i skogen imvid Ropsten å Ladugårdsgärdet. I gårhar den saknade pistolen bhfvit anträffad i ett dike ett långt stycke ifrån det ställe, der liket låg. — Krögaren B. O. Sjöberg, som idkar krogrörelse uti huset n:r 4 vid Sillhofsgränd, dömdes i dag i poliskammaren att böta 10 rdr rmt derföre att han utan ringaste anledning och i öfvermod tilldelat sin tjensteflicka tvenne örfilar och sönderrifvit hennes kläder. Pigan blef skild ur tjensten. —F. hyrkuskbokhållaren C.J. Malmqvist företog sig häromdagen att under uppgifvet orikti; namn reqvirera ekipage från kamrer Mechels hyrkuskverk vid Röda bodarne. I sällskap mi sin svåger och sin fästeqvinna gjorde han utflykt till åtskilliga utvärdshus. Efter9 timmars åkning försvann sällskapet från kusken och stod ej att återfinna. Konstaplarne Westman och Åfeldt, anställda hos stadsfiskal Kock, lyckades dock att dagen derpå, på lemnad beskrifning, få reda på Malmqvist, som inkallades till polisförhör. Han erbjöd sig nu vilja erlägga liqvid, men i anseende till målets beskaffenhet blef det remitteradt till rådhusrätten. — Örebro den 27 Juli. Nerikes Alfahanda berättar: t ; En äfventyrare utan packning, som skulle komma efter, tog i förra veckan in på gästgifvaregården och uppehöll sig der tre dagar, men försvann slutligen hastigt, då fråga om betalning framställts. Om detta är samme man, som uppträdt på liknande sätt i Filipstad och Grythyttan, veta vi naturligtvis icke; men sådant tyckes vara antagligt, ehuru han i så fall ändrat titel, sedan den inskränkta garderoben ytterligare försämrats. Här var han icke nog förmäten att ge sig ut för att vara en konungens trotjenare, utan sade sig helt enkelt vara cigarrfabrikör och sökte verkligen inleda affäter i den vägen med ett hus härstädes, dock utan att vinna sitt syfte, såvida ej detta måhända endast var att sålunda stärka krediten på gästgifvaregården en smula. Sedan ofvanstående var skrifvet och uppsatt, erfara vi, att ofvannämnde cigarrfabrikör ingalunda var identisk med Filipstadslöjtnanten. Endast själsfrändskap synes hafva egt rum dem emellan. Mannen, som gjorde uppseende i Fi lipstad, blef redan i slutet ;jaf förra veckan griFr i Nora för likartadt uppträdande. derstädes. nförpassad till Örebro, vidgick han vid kansliförhör sina förseelser och afvaktar nu i härvarande cellfängelse vidare ransakning. Han har befunnits vara en landtmäterielev vid namn Karl August Engström eller Grönberger från Kalmar län. Hvem cigarrfabrikören rätteligen var, är oss icke bekant. — Östersund d. 24 Juli? Sedan inhysesmannen Nils Alenius i Öfver-Kjösta af Alsens socken några gånger under ett års förlopp blifvit af mellankommande personer hindrad uti gjorda försök till sjelfmord, lyckades det honom ändtligen att onsdagen den 10:de dennes på aftonen, medelst skärning i halsen, riktigt utföra sitt länge närda, ohyggliga upsåt. Vid gerningens verkställande, som skedde ute på marken ett litet stycke från den aflidnes bostad, var en gosse, omkring elfva år gammal och son till Nils Alenius, närvarande samt sökte att med våld förhindra den olycklige fadren från att på detta bedröfliga sätt säga farväl åt verlden, men förgätves. Under kämpandet med fadren om mordvapnet, en större knif, erhöll den arme gossen några blodiga rispor i ena handen. ? — Från Ljusdal skrifves den 22 dennes om ett derstädes nyligen verkstäldt beslag följande: Från Delsbo inflyttade. för ett par år sedan drängen Hans Jonsson i Sjulgård och köpte sig hemman i Gryttjesbo; då detta ställe är hviloplatsen för de skjutsande emellan Hofsberg och Ede gästgifvaregårdar tänkte Hang Jonsson, som är en spekulatif man: här är något att göra. Redan från barndomen van att handla och på allahanda sätt förvärfva sig penningar, skyndade äfven Hans Jonsson (som i parentes sagdt är straffad för stöld, om jag ej missminner mig minst 2 gånger) att uti sin nya bostad etablera handel förenad med krogrörelse. Affärerna gingo förträffligt. För alla Bacchi dyrkare fanns ständig tillgång på både bränvin, arrak och konjak, hvilka varor i stora qvantiteter hemtogos och utminuteradeg. Alla andra varor, som höra till en väl: sorterad handelsbod, funnos äfven i öfverflöd och såväl utsom up sockningar, hvilka annars voro vana att resa al Hudiksvall för anskaffande af sina förnödenheter, stadnade alltid hös herr 4Löt-Hans (som Hans Jonsson i dagligt tal benämdes) der de äfven fingo allt hvad de behöfde och vanligtvis dessutom Sinpås en mer eller mindre tjock flörshufva. Herr Hans hade alltså alla skäl att vara belåten, ty omsättningen gick friskt undan, plånboken började blifva mäkta stind och Hans växte betydligt för hvarje dag. Af ett ingalunda obehagligt yttre, stor ooh ståtlig till växten tyckte sig Hans nu vara den lyckligaste menniska på jorden. Också frodades helsans rosor på hans kinder, glänste hans ögon som stjernor och spelade ett sjelfbelåtet leende på hans läppar. då han innanför disken i sin af besökande fullproppade butik? afsatte sina varor. Men öfver tidens sjö är intet moln att tro: samma segel, hvilka nyss voro fylkla af medvind, slitas nästa ögonblick i tusen flikar af orkanen, och så gick det äfven med Hans, ty alla dagarzkunna ej vara söteFe a PAA, I-or rr AA os HL