Aftonbladet – 29 juli 1861, sida 2

Leschij, som ock fortfarande går efter sålunda nredd kompass; och resultatet har uppfyllt önskan. en — Från Wadstena skrifves: Under det starka åskvädret i början af veckan nes åskan med förkärlek hållit sig till telegrafstolparne. Något söder om Ödeshög sönderslog n helt och hållet icke mindre än cirka 20 stycken olpar, dock, besynnerligt nog, utan att skada äden, Här i trakten nedslog den på många illen, lyckligtvis utan att göra någon vidare skada än att på ett ställe antända en halmdös, som nedbrann. Strida regnskurar gåfvo en fullkomlig rotblöta. — En insändare skrifver den 22:e till Bkesjötidningen tHvad Nytt?4: Ett förfärligt åskväder utbröt förliden gårdag omkring middagstiden, då stora åskmoln uppstego på vestsydvestra horisonten från Ryssebo säteri, ditåt åskan under ständigt tilltagande blixt och dunder syntes närma sig, och vid pass kl. 3 e. m. nedslog den med en förskräcklig blixt och äll (knall kan man knappast kalla den) i ena hörnet af salen på nämnde ställe, uti hvilken då befunno sig tvenne fruntimmer. Rummet tycktes uppfyldt af eld, hvilken liksom i en större kula utgick genom salsoch förstugudörrarne och qvarlemnade i hela huset en stark svafveloch kol-lukt. Blixt och skräll kommo alldeles ögonblickligt på samma gång, och innan någon af de i byggningen varande 15 personerna hunnit sa sig, kom åter en blixt med en straxt påföljande knall, hvarefter åskan starkt fortfor med småningom aftagande blixtar och knallar i nära 2 timmar. Sedan förskräckelsen något minskat sig, undersöktes byggningen och allt husfolket samlades, då det befanns att ingen menniska blifvit på ringaste sätt skadad och att i det hörn af salen, der åskan nedslog, endast förgyllningen på den boiserade väggen hade blifvit anlupen och svartnat, samt från denna svarta strålar utspridts på den hvitmålade väggen, och rappningen å stenfoten på nordvestra gafveln blifvit frånskild och eh svafvelrand synlig å en gråsten, samt å nordöstra långsidans östra hörn äfven rappningen blifvit afskild och framkastad flera alnar utåt gården. Rättaren Pettersson, som från ett fönster i en 150 alnar derifrån belägen byggning åsåg händelsen, fann byggningen vara uti ett eldsken, hvarifrån utgingo fräsande strålar i de närbelägna träden. nder hela åskvädret föll ett mycket stridt regn, blandadt med mjukare hagel, som dock ej skadade den växande grödan, troligen emedan haglen ej voro såsom is, utan snarare lika sammangyttrad snö. — Man läser i Nerikes Allahanda: Kammarrätterds utslag i målet angående f. kronofogden Zetterstedts uppbördsbalans hitkom i onsdags, dateradt redan den 29 Maj. Såsom förut ryktesvis försports härstädes, lyder det på 8 års fästningsarbete, det lagliga ehurå orimliga straffet för hans fel; — brott kan man ej, enligt vanligt språkbruk, kalla förseelsen, ehuru straffet är svårare än mången gån; mördarens. Hr Zetterstedt dömdes dessutom till en ränteersättning. Sjelfva summan, i hvars redovisande han brast, och. detta icke af brist på tillgångar, utan på kassa för ögonblicket, blef, som bekant, redan inom ett eller annat tiotal timmar efter räfsten med honom inbetald till sista styfvern. lfter hvad vi försport, lärer ett stort antal aktade män i orten hafva undertecknat en till konungen stäld böneskrift för den i detta fall försumlige, eljest städse redbare, kunnige och skicklige, nu af olyckan så hårdt drabbade mannen. Omständigheterna äro verkligen sådana, att ej blott anledning till nåd finnes, utan sjelfva rättvisan kräfver ändring i en dom, som stöder sig på en orättvis lag. has