Aftonbladet – 29 juli 1861, sida 1

Jag begär inte mer?, sade Salvator, det vill säga, om här finnas alla nödvändiga materialier.? ij Här finns ingenting alls som dertill behöfvest, svarade kreolskan. Tag vagnen, far till staden och hemta hvad ni behöfver. En duk af tillräcklig storlek, sade Salvator, fordrar tid för attberedas och sträcas. CAck, tid är det enda som jag ej kan förskaffa er. Kan ni måla endast på duk? Jag kan måla på hvad som helst4, försäkrade Salvator. På en hvitrappad vägg? frågade hon. SFörträffligtt, var svaret. . Så följ mig då4. Hon visade vägen till målskjutningsgalleriet, der den del af vägcen. som befanns bakom taflan, nyligen hade blifvit rappad. Markisinnan pekade ditåt och sade: Der bar ni duk. Skynda er och kom ihåg att ni skall måla så, att det tar sig väl ut på långt håll, men nära intill skall det se ut som kludd och sudd. Salvator mumlade någonting vanvördigt om att föra flädermöss till Athen och aflägsnade sig med en djup bugning ur sin patronessas närhet. :Vi behöfva hvarken följa honom till Rom, ej heller tillbaka igen till galleriet; vi kunna ju ändå föreställa oss honom der sedermera, ötverhöljd med banddukar, fästade med knappnålar, för att skydda Paolos svarta kläder, målande af hjertans lust och under tiden sjungande små stumpar ur mångfaldiga operor. För att göra en lång historia kort, vilja vi blott säga, alt innan den utsatta timman hade Salvator fullbordat ett parti af tropisk vegetation — märk väl, mina läsare, huru politiskt ! — som ofelbart skulle gå hvarje inföding af Zona torrida till hjertat. Palmer och bananasträd i förgrunden, ruiner