Aftonbladet – 29 juli 1861, sida 1

pita, som fört budet till henne. Hon ledsagades till den plats, der Manuelitos dödliga qvarlefvor hvilade. Och der, sittande på en bänk under en lind, fann Clelia sin matmor. Kreolskan såg litet förlägen ut, det kan ej nekas, och frågade: Nåväl, hvar är dekorationsmålaren?? Förvånad öfver denna oväntade fråga, svarade Clelia tveksamt att den unge målaren åter hade gått sin väg. Har han gått?? utropade markisinnan i det hon sprang upp och stampade med foten. CHafva alla menniskor förlorat förståndet, eller är det en komplott å bane för att göra mig tokig? Jag önskar mig en dekorationsmålare — han kommer — jag är färdig att taga emot honom, och då fär jag veta att han åter är gången. Ack! allt går mig emot, sedan jag förlorade min Manuelito7, och vid dessa ord brast hon i en häftig gfåt. Ack, gråt icke, jag ber, gråt icke, sennora?, bad Clelia bedröfvad. Jag skall på ögonblicket gå och hemta tillbaka målaren och hon vände sig bort för att afläcsna sig. Hvart i himlens namn skall flickan gå ?? ropade dumen. Kan du inte förstå att du ej kan upphinna honom, om du går till fots? Pepita, säg till om en vagn Jå ögonblicket och följ med flickan. Men skynda!? 7agnen var snart färdig och Clelia, tillika med Pepita, skyndade bort för att söka reda på Salvåtor. De funno honom ej långt ifrån illan, sittande sten. och med innerlig förnöjelse be vågra starar som gjorde sina mu gräsmatta vid kanten af v ras ärende, bjuda cm eu i vagnen och föra honom tillbaka i triu var blott några 1å minuters verk. Salvalor yttrade ingen annan förvåning öfver denna nya vänd