Aftonbladet – 27 juli 1861, sida 1

I präktig tenor! Kände Clelia prinsen af Rocca Ginestru? Oleliavar ej bekant med prinsen, men hon kände den ifrågavarande till utseendet. cOm han bara kunde förmås att inträda i hennes teatersällskap af amatörer, ack hvilken lycka det skulle vara! Han skulle en: sam vara så god som alla de öfriga. Apropos, teatern är nu nästan färdig; hvar är dekorationsmålaren, som Clelia rekommenderat och bedt henne antaga? Olelia ansvarade för att han skulle infinna sig föliande dag, om markisinnan så önskade. Clelia hade ej vågat bringa denna sak å bane under de sednaste händelserna vid Villan. tHvad som ej kan hjelpas måste fördragas, min goda flicka4, sade damen filosofiskt och skakade stt täcka hufvud till ett tecken, att hon bortskakade sin sorgebörda. ePTag med dig din målare i morgon, jag är nyfiken att få se din älskling.4 Min trolofvade — menar visst fru markii sinnan? sade Cielia rodnande. Åh, bevars, barn, så du rodnar!4 sade markisinnan skrattande; Strolofvad eller älskling, det kan ju komma på ett ut? Följden af detta samtal var att klockan nio följande morgon vandrade Clelia och ; Salvator med raska steg ut genom Porta del Popolo, på väg till Villa Torralba. Medan I de vandrade framåt, gaf Clelia Salvator en noggrann beskrifning på allt hvad vi ofvanför meddelat läsaren, såsom en förklaring öfver hans nya bvskyddarinnas karakter. j Salvator lyssnade u um häpnad, blott då och då afbruten ul en okullig skrattlust eller någon högst ; on från någon af hans ta en var hetrlig, luften frisk; det ferus ej ci träd som jieke vur fullt af qvittrande foga, icke en gräsmatta utan enskara trastar. De båda älskande hade icke sett hvgrandra på en hel vecka och vandrade nu tillsammans i ett ärende, fullt af glada löften för dem. Deras raska gång och ansträngningen att tala