Aftonbladet – 26 juli 1861, sida 2

huruvida ej just denna signor Paolos affär vore ett sådant. Hvad honom sjelf beträffade, så medgaf han: sig icke hafva några betänkligheter här vid lag, då han toge i betraktande, att i alla händelser ändamålet vore rättvist och lofligt. Tant och jag tvekade litet, men vi kommo snar: till.den öfvertygelse att det icke kunde vara något ondt i en sak, i afseende å hvilken en man af grefvens år och höga samhällsställning icke fann någon betänklighet... Grefven tillade, att såvida han icke hade beslutat att ej taga ett enda steg i denna affär utan vårt bifall och medgifvande, skulle han aldrig hafva nämnt den lilla lumpna penningaffären, hvilken naturligtvis var helt och hållet hans affär. Detta var en anordning som vi deremot på det bestämdaste motsatte oss; och efter en långvarig och hård strid förmådde vi endast derigenom vinna seger, att vi bevisade grefven det vi, men icke han, voro signor Mancinis förtrogna vänner. . Vi voro så rädda, att grefven skulle spela oss något ädelmodigt spratt, att vi ej gåfvo vika förrän han följde oss: hem och senast mottog pengarna, hvilket han mycket. .ogerna gjorde. Han ville blott taga hundra scudi att börja med .— behöfs mera, så har han lofvat att derom underrätta oss. Du kan ej föreställa dig. med hvilken glädje tant lemnade denna summa. I morgon: bittida skall hon vara i dens hand, för hvilken. hon är ämnad; och grefven lofvade äfven — han är den välvilligaste menniskaspå jorden — att tala vid signor Paolo rörande, det lilla steg till försoning som är nödvändigt från hans sida. Allt är -förloradt, tänkte jag, om grefven vågar. sig in på denna obekanta mark; jag skyndade deröre att säga, det han redan hade tillräckligt; pycket besvär och att jag skulle åtaga mig