Aftonbladet – 26 juli 1861, sida 2

Länsstyrelsernas första åärsväxtberättelser. Från Westmanlands län (dat. d. 20 Juli): Höstsådden förlidet år verkställdes under regnig väderlek och i allmänhet sednare än vanligt, hvaraf följde, att vid vinterns inbrytande brodden, isynnerhet den, hvartill ny säd begagnats, visade sig något svag och tunn. : Under vintern led ytterligare det späda sädet genom att en myckenhet snö föll, innan jorden hunnit fullkomligt tillfrysa, och som den derpå följande våren var kall, torr och blåsig, försämrades detta ännu mera, särdeles rågsädet, så att detsamma på många ställen måste uppsås. Efter ett icke obetydligt snöfall samt regn i början af Maj månad och derefter inträffad blidare väderlek, kom höstsädet dock i temligen god växt. Vårsädet uppkom jemnt och såg i början lofvande ut, ehuru det sedermera lidit af den under Juni månad rådande starka torka. Beträffande hvarje sädesslag särskildt, kan följande omdöme fällas om grödans nuvarande beskaffenhet: Hvetet, som mindre lidit af den missgynnande väderleken, är i allmänhet frodigt och ganska lofvande. . Rågen är af ofvan uppgifna orsaker allmännast ojemn och åkertunn, och ehuru blomningen har försiggått under gynsam väderlek och axen äro särdeles stora, torde -densamma icke kunna antagas lemna fullt medelmåttig skörd, helst som af ifrågavarande sädesslag en mindre qvantitet än vanligt blifvit under sistlidne höst utsådd. Kornet och blandsäden hafva, på sätt berördt är, lidit af den under Juni månad rådande torka och är på hårdare jord i allmänhet kort på halmen, ojemnt och klent, men lösare jord bättre. Efter det sedermera fallna regnet har det något upphjelpts, hvadan afkastningen häraf kan anses blifva nära medelmåttig. Hafran, såsom sådd på lösare och högländare jord, har lidit mindre af torkan och synes nu efter regnet ganska lofvande. I Trindsäd, bestående hufvudsakligen af ärter samt till någon mindre del af vicker och bönor, har lidit mindre af torkan samt anses i allmänhet gifva hopp om fullt medelmåttig skörd. Af jordfrukter har potatesen jemnt uppkommit och betydligt fortskridit i växten med ett lofvande utseende, så att en mer än medelmåttig skörd deraf kan emotses. Öfriga jordfrukter, såsom rötter och rofvor, äro ännu icke så försig: komna att något omdöme om dem kan fällas. i Gräsväxten lofvar i allmänhet någorlunda god skörd, isynnerhet å artificiella ängar. Slåttern är väl börjad, men något omdöme öfver afkastningen och höets godhet kan dock icke förr än vid andra årsväxtberättelsen med någon tillför litlighet uppgifvas.