Aftonbladet – 25 juli 1861, sida 2

Jag hyser lika starktintresse nu somförut. Det var under ett anfall af misantropiskt missmod som jagskref detföregående. Ja låter det stå qvar, sådant det är, mig til straff för det jag kunnat hopklöttra ett dylikt oförnuft. Min beskyllning emot signor Paolo för otacksamhet är både orimlig och ovärdig — hur skulle han kunna drömma om att mr Jones gjorde några svårigheter vid hans bjudning eller att han hade mig att helt och hållet tacka derför? Hvad hans mulna lynne beträffar, så låter det fullkomligt förklara. sig och, som jag tycker, äfven rättfärdiga sig af förhållandena... Då man besinnar: den vänliga fot hvarpå vinu under två månader umgåtts — ni vet att han var den: ende som helsade på oss och. den förtroliga bekantskap som uppstått emellan honom och oss, så kunde välsignor Paolo tycka sig hafva mer rätt än någon af de andra att föra in mig till bordet, och om han då kände sig sårad eller förbigången, så visar detta blott, att saken ej var likgiltig för. homom.. Förtjenar någon klandras i denna sak, så är det jag, som gaf vika för onkels önskan att jag skulle föras af chevaliern och ötvergifva min gamla vän. Men så fick jag ock mitt. straff, då jag tvingades att lyssna till allt det enfaldiga pladdret af denlilla dockan. Visserligen kan chevaliern. både -till rang: och rikedom vara Paolo vida öfverlägsen, men signor Paolo ;har deremot mera snille och originalitet i det minsta af sina inger, än som: finnes hos tjugu sådana chevalierer. Sedan jag nu-lättat mitt samvete ;enom att frikänna -Dominichino från den alska beskyllning jag gjort honom, så har jag en annan och-allvarsammare orsak. till ro — en oro som.-tär på min goda tants sinne och undergräfver hennes helsa.. (Forts. följer.)