Aftonbladet – 25 juli 1861, sida 2

shire? En god familj, säger Pipers men mycket fattig; kaptenen är fattig på förstånd också. Jag är inte säker på att icke min favorit, grefven, äfven var litet upprymd, men han skickade sig ändå väl och bar sig ej dumt åt, som de båda andra. Ehuru det är något af bon vivant hos honom, så är han dock alltid en ädling; dessutom har han alltid något intressant att tala om, och förstår att gifva samtalet en glädtig ton — ja, emellanåt en anstrykning af verklig humor och att dock på samma gång alltid hålla si inom gränserna för det passande: I allt hva han säger eller företar sig, ligger denna blandning af värdighet och behag, med ett ord, denna underbara gåfva, som man endast finner hos ädlingar. Jag säger icke derföre, att jag finner honom fullkomlig; han är nästan för bullersam och talar för högt för min smak, men detta hör till mina egenheter. BJag afskyr högljudt tal, och italhenarnes bruk och vanor skilja sig från våra. I alla fall föredrar jag hans trumpetstämma framför chevalierns sakta hviskning. Ja bör nämna att detta diminutivum af en kar var min bordsgranne. Han tilltalar alltid mig som om han vore på väg att göra sin kärleksförklaring. Jag hoppas signor Mancini ej trodde att någonting sådant var i fråga mellan chevaliern och mig. Mer än en gång hade jag en liten oro i detta fall och som ingen kan vilja framstå i en löjlig lager, så upprepade jag högt hvad den lilla nannen hade sagt och försökte att gifva konversationen mindre karakter af en töte-a ete; men allt förgäfves. Det betyder föga vad Dominichino eller någon af dessa menviskor tänker om mig, men en sak skall jag räl taga mig till vara för framdeles, och det ir att ej i glid hysa intresse för någon,