Aftonbladet – 25 juli 1861, sida 1

och beskyddare af de sköna konsterna — likaså H. M:t ex-konungen af Bayern. Grefve Fortiguerra har tillträde hos bäda och — han erkänner det med ödmjuk tacksåmhet — de ha den godheten att fästa något afseende vid hans ord. Hans unge vän kan derföre hoppas allt godt. essa och liknande uttryck äro åtföljda af vinkar, nickniogar och menande höpdragning af ögonbrynen, som smaka mera af Robert Macaire än af atavisedite regibus. Paolo är förvånad. Hvad menar karlen med allt detta prat och alla siha besynnerliga grimaser. Gör Padre Nobile narr af honom eller försöker han att göra sig behaglig inför honom? Ack, Padre Nobile behågar ingen annan än sig sjelf. Förhållandet är att det goda vinet har stigit åt hufvudet på grefven och att han är på väg att öfver-. skrida den fina gräns, som skiljer det goda skådespelet från karrikatyren. Detta är orsaken hvarföre han går för långt i sitt beskydd och sin vänlighet. Chevaliern trampar honom på fötterna och ger tecken att det är hög tid till att begifva sig till salongen och damerna. Gretven dröjer, men gör slutligen en rörelse för att stiga EP. från bordet; ännu ett glas och herrarne gå. Damerna hade blifvit lemnade alltför länge allena för att ej vara litet ur humör. Somemellertid. mr Jones och kapten Paddock troligen voro alltför mycket upptagna af sina bekymmer rörande Indien och Kri-. get, för att särdeles kunna lifva sällskapet, stannäde de hastigt nog i bakgrunden och hamnade i någon beqväm soffa eller stol för att der tänka eller drömma. Sjelfva grefven, annars så liflig och språksam,håde) just nu besynderliga åntall af afmattning liksom en lampå, hvilken Kåller på att slockna. Bjelfva chevaliern syntes vara li